Det var med raska steg jag klev av morgonflyget från Los Angeles till San Jose (kaliforniska San Jose, inte costaricanska).
Vid anblick av första bästa tv-apparat satte jag mig, precis med lagom tajming för att se Kaishu Sano placera in 0–1 mot Brasilien i Houston.
Det delades ut high fives och jublades. Jag mådde där och då alldeles utmärkt.
Men man får ju sällan göra det till slutsignal när det handlar om Japan i en VM-utslagsmatch.
Vi behöver inte gå in i detalj på bedrövelsen och frustrationen över att Japans VM tagit slut för tidigt även detta år.
Det jag i alla fall kan säga är att min förlängda vistelse på San Jose-flygplats avslutades med väldigt tunga steg mot taxin som skulle ta mig till mitt boende.
Inte San Francisco egentligen
Nu kanske ni till att börja med undrar varför jag ens åkt till San Jose. De har väl inget VM?
Nej, men ”San Francisco Bay Area” har det. Närmare bestämt Santa Clara, angränsande ort till just San Jose. En ganska bra bit från San Francisco. Så de bosnier som hoppas få se Golden Gate-bron, likt virala Dubioza Kolektiv sjunger om i den bosniska VM-låten, får planera in en ganska lång utflykt. Alternativt räkna med en väldigt lång resväg till matcharenan på onsdag, när USA ska ta sig an Bosnien.
Jag har valt att bosätta mig mitt i Silicon valley, som är desto närmare Levis Stadium.
Ett område som inte direkt skriker VM-stämning.
Alla fördomar besannades
Efter att ha beskådat Paraguay skrälla bort Tyskland på straffar från hotellet halvt sovandes (jo, morgonflighterna börjar faktiskt ta ut sin rätt nu) så blev det en snabb tur förbi Apples huvudkontor för att se hur det såg ut (för varför inte) innan det var dags att hitta någonstans att se Nederländernas drabbning mot Marocko.
Jag googlade fram Berts Stadium Sports Bar, som namnet antyder en sportbar i området.
En plats där det skulle visa sig att alla fördomar om amerikaners egentliga intresse kring VM besannades. Men där jag också skulle visa mig trivas alldeles förträffligt.
Hade sett en repris
– Byter du över till Giantsmatchen?
En stammiskund traskar in och vill se baseboll i stället för andra halvlek av Nederländerna-Marocko. Lyckligtvis har de mer än en skärm. Stammisen i fråga visar sig vara ett hardcore San Francisco Giants-fan, precis som nästan samtliga där inne är. Han berättar att han inte missar en match, trots att de har 162 matcher i grundserien. Han slår fast att han älskar vad San Jose Sharks gjorde i NHL-draften (plockade Ivar Stenberg) och han försöker även argumentera med undertecknad om att USA ska ha vunnit en VM-match under söndagen. Det visade sig senare att han hade sett en repris av gruppspelsmatchen mot Australien.
”Jag vill inte se 0–0 på tavlan”
En annan Giantssupporter kliver in. Har har ändå byggt upp något form av ”genuint” VM-intresse under veckorna som varit.
– Men jag vill inte titta på en sport som slutar 0–0. Jag vill inte se nollor på en tavla. Jag vill se mål. Men det är ju kul att betta på, konstaterar den väldigt Danny DeVito-liknande mannen.
Han har lagt en slant på Nederländerna, en annan har lagt det på Marocko. Ingen av dem är egentligen särskilt engagerad i det som sker i matchen likväl, utan landar ganska snabbt i en hätsk diskussion kring vad som egentligen står snett till i San Francisco Giants. Inte bara i år utan typ i modern tid.
– Vi är skit, konstaterar bartendern när jag frågar om Giants nuvarande status.
”Jag hade ingen aning, f*ck”
Vi kommer in på VM därefter. Han konstaterar att det är kul att det dyker upp folk från alla möjliga länder som vill titta på fotboll i hans bar, även om inte han heller är någon direkt fotbollstittare.
– Jag har nog aldrig sett så mycket fotboll i mitt liv som de senaste veckorna, slår han fast.
Samtalet flyter tillbaka till basebollen och Giants usla relief pitchers. När jag i den svängen nämner att jag varit i Toronto och kikat Blue Jays utbrister bartendern:
– Va, Toronto? De har väl inte VM?
Du trodde det bara var USA?
– Ja. Hade ingen aning om att Kanada hade matcher. F*ck.
Bjöd hela baren
Kvällen fortskrider.
Giants reliefpitchers visar sig verkligen vara så dåliga som ryktet sade när de kastar bort bortamatchen mot Arizona Diamondbacks. Samtliga bargäster är mer involverade i att hetsigt diskutera alla Giants problem (och minnas tillbaka på spelare som var bättre än de som spelar här och nu) än att faktiskt se varken fotboll eller baseboll på skärmarna.
Nederländerna–Marocko går till förlängning. Vidare till straffar.
Väl när straffarna drar igång blir det plötsligt intressant igen även för övrig klientel. Danny DeVito-lookaliken har gått hem, men han som spelat på Marocko är kvar – och använder därefter den slanten för att bjuda hela baren på en runda efter det marockanska avancemanget blivit ett faktum.
– This knockout thing is fun, konstaterar han glatt.
San Francisco Giants? De torskade givetvis, som de så ofta gör.
Men de är härdade. Precis som vi japanska landslagssupportrar.