DN DEBATT SLUTREPLIK.
Sex organisationer med koppling till svenska äpplen: Vi känner oss tvingade att bilda en stiftelse för insamling till äppelförädlingen.
DN DEBATT SLUTREPLIK.
Sex organisationer med koppling till svenska äpplen: Vi känner oss tvingade att bilda en stiftelse för insamling till äppelförädlingen.
Vi välkomnar att Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i sin replik (DN Debatt 25/6) bekräftar betydelsen av svensk äppelförädling för livsmedelsberedskap, klimatanpassning och svensk fruktodling. Vi uppskattar också att de lyfter fram värdet av den kompetens, de genetiska resurserna och den infrastruktur som byggts upp under lång tid. Men det saknas en medvetenhet om att framgångsrik äppelforskning är beroende av fortsatt äppelförädling – den gren man sitter på riskerar att sågas ner.
Den fråga som låg till grund för vår debattartikel kvarstår. Växtförädling är inte ett vanligt forskningsprojekt, utan bygger på långsiktighet, kontinuitet och kunskap som förs vidare mellan generationer av forskare och förädlare. Äppelträd tar inte hänsyn till budgetår eller projektperioder, för arbetet från korsning till färdig sort kan ta två decennier eller mer. Det är inte för inte som Kungliga Vetenskapsakademiens symbol är en gammal man som planterar ett träd.
Försöksfält, genbanker, forskning och forskningsinfrastruktur är viktiga resurser, men det är först när de används för att ta fram nya sorter som de kommer till praktisk användning för samhället.
Utan långsiktig finansiering, specialiserad kompetens och ett tydligt ansvar för verksamheten kommer den praktiska förädlingen att försvagas eller upphöra. Vår oro är densamma som tidigare: kommer SLU även efter 2026 att ha en sammanhållen och långsiktig äppelförädling med uppdrag att utveckla sorter anpassade för svenska förhållanden, finansierad av staten? Eller kommer de medel som fram tills nu har finansierat praktisk växtförädling i äpple i stället att gå till kortsiktiga forskningsprojekt?
Detta är en viktig fråga för yrkes- och fritidsodlare, must- och ciderproducenter, för svensk livsmedelsberedskap och för möjligheten att nå målen om ökad svensk fruktproduktion. Vi vill inte tillbaka till ruta ett.
För 125 år sedan uppmärksammades behovet av svenska äppelsorter i stället för utländska. Forskare började leta efter sorter som passade för odling i hela landet. Den organiserade svenska äppelförädlingen startades för 85 år sedan tack vare ett generöst bidrag från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Verksamheten har därefter finansierats av samhället eftersom det inte finns någon möjlighet att göra detta kommersiellt. Den delen av trädgårdsnäringen är alldeles för liten för att ta ett samlat ansvar. SLU verkar nu vara på väg att abdikera från sitt ansvar för verksamheten.
Vi känner oss därför tvingade att bilda en stiftelse för insamling av filantropiska, mindre och större belopp för att kunna lämna ett litet bidrag till äppelförädlingen. Ska detta behövas? Information om denna stiftelse kommer att finnas i våra medlemstidningar under hösten. Vi hoppas att yrkesodlare och plantskolor också bidrar med de begränsade resurser de har.
Debattartikel
Sex organisationer med koppling till svenska äpplen:
”Endast Sverige svenska äpplen har? Nej, inte längre”
Repliker
Christina Lunner Kolstrup, dekan vid Sveriges lantbruksuniversitet:
”Missvisande bild av SLU – äppelforskningen lever visst”
Slutreplik
Sex organisationer med koppling till svenska äpplen:
”SLU verkar abdikera från sitt ansvar för verksamheten”
Läs fler artiklar från DN Debatt.