”Hur kan du?” säger brottsoffret som precis spottat på honom i rättssalen. Frågan som präglat livet för toppadvokaten som försvarat Sveriges farligaste är också kärnan i hans sommarprat.
Som en rättsväsendets riddare förklarar han upprepande gånger hur advokatyrket säkrar grundbulten i vår demokrati. Han går sakligt igenom sin gärning och sina meriter (och de är många) men aktar sig för att bli skrytsam. Visst, det blir präktigt ibland, men också vackert när betydelsen hans roll har för den misstänkte skiner igenom. Eller när han blir personlig, och berättar om hur hans mamma drabbas av alzheimer och inte längre har förmågan att vara stolt över honom.
Men den som hoppats på en ”advokaten avslöjar allt” lär bli besviken. Enligt god advokatsed håller Eriksson hårt på tystnadsplikten, men bjuder på små glimtar av dilemman vardagen som stjärnadvokat innebär.
Hans ”Sommar i P1” är på många sätt som ett anförande i rätten: det här hände, det kände jag och så blev det.
Domslutet lyder: Stabilt.