Jag är ordförande i Wenxian föreningen, en taekwondoförening i Göteborg med barn- och ungdomsgrupper, nivåindelad träning och tävlingsverksamhet. Varje vecka ser jag vad en stabil idrottsmiljö kan betyda: barn blir tryggare, lär sig ta ansvar, hantera motgångar och komma tillbaka.
När träningen är slut börjar dock ett annat arbete. Närvaro ska registreras, betalningar stämmas av, medlemsavgifter skiljas från träningsavgifter, ledare utses och årsmöteshandlingar förberedas. För en liten förening blir detta ofta ett andra arbetspass.
Den svenska föreningsmodellen rymmer en tydlig spänning. En ideell förening kan ha intäkter och bedriva ekonomisk verksamhet, men den fungerar inte som ett vanligt företag. Beslut ska fattas demokratiskt, ansvar ska delas och ett eventuellt överskott ska användas för föreningens ändamål. Samtidigt förväntas föreningen administrativt fungera nästan som en professionell organisation.
Har inte tid
Barnets intresse innebär inte automatiskt att föräldrarna vill eller kan bära föreningen. Många skjutsar, betalar avgiften och uppskattar träningen, men har inte tid att gå på årsmöten, sitta i styrelsen eller lära sig bidragssystem och bokföring. De arbetar heltid, ibland skift, och en del är osäkra på språket eller den svenska föreningskulturen. Det är vardagen, inte kritik mot föräldrarna.
När deltagandet blir litet riskerar medlemsdemokratin att bli mer form än verklighet. På papperet finns en styrelse och ett årsmöte. I praktiken hamnar ekonomi, myndighetskontakter och dokumentation ofta hos en eller två personer.
Riksidrottsförbundet och RF-SISU erbjuder stadgemallar, utbildningar och kontaktpersoner. Det är viktigt och har hjälpt oss. Men stödet räcker inte alltid hela vägen. I vårt fall stannade hjälpen ofta vid grundläggande föreningsadministration. När en förening sedan granskas kan kraven ligga på en helt annan nivå: huvudbok, verifikationslista, bankavstämning, spårbarhet mellan betalare och medlemmar samt korrekt åtskillnad mellan medlemsavgifter, träningsavgifter och gåvor.
Många små föreningar har varken tiden eller kompetensen
De personer som hjälpt oss har gjort vad de kunnat. Problemet är snarare att uppdraget och resurserna inte tycks motsvara den nivå som senare krävs vid en granskning.
I vårt fall fick jag själv lära mig detta och bygga upp ett fungerande ekonomiskt system. Det krävde mycket tid och metodiskt arbete. Många små föreningar har varken tiden eller kompetensen. De kan vara mycket bra på barnverksamhet och ändå misslyckas administrativt.
Det är inte ett argument för lägre krav. Offentliga medel ska granskas, barnverksamhet ska vara trygg och föreningar ska kunna redovisa sina pengar. Men det finns ett glapp mellan den professionella nivå som krävs och det stöd som faktiskt finns innan något går fel.
Stabil fritidsmiljö
MUCF:s undersökningar visar att 41 procent av föreningarna upplever att medlemmar saknar tid eller intresse för föreningsarbetet, medan bara omkring 45 procent anser att kommunala bidragsprocesser är tydliga och transparenta. I Göteborg har 38 procent av barnen utländsk bakgrund, och i Nordost är andelen 69 procent. Samtidigt deltar färre än en fjärdedel av barn och unga i föreningsidrott i socioekonomiskt svaga områden, jämfört med mer än hälften i resursstarka områden.
De barn som mest behöver en stabil fritidsmiljö bor alltså ofta där föreningarna har minst resurser, svårast att få en långsiktigt hållbar lokal och minst tillgång till administrativ kompetens.
I vissa kontakter med offentliga aktörer kan kontrollen dessutom upplevas starkare än stödet. Sakliga frågor är nödvändiga, men bemötandet spelar roll. En liten förening behöver inte särbehandling, men den behöver bli mött som en möjlig samhällspartner, inte enbart som en risk som ska kontrolleras.
Grundläggande stöd
Jag kan inte avgöra om olika föreningar alltid bemöts lika. Men samma regler innebär inte automatiskt samma faktiska möjlighet att klara dem. En etablerad förening med lång erfarenhet och administrativa resurser har ett helt annat utgångsläge än en ny, liten förening.
Göteborg behöver därför mer än mallar. Nya föreningar behöver praktisk förhandsgranskning, grundläggande stöd i föreningsekonomi, tydliga exempel på godkända underlag och en kontaktväg med tillräcklig kompetens för hela processen. De behöver också stabila och rimligt prissatta träningslokaler.
Frågan är inte om små föreningar ska granskas. Det ska de.
Frågan är om systemet hjälper dem att bli bättre – eller främst sorterar fram dem som redan från början kan systemets språk.
Jackie Zhang, ordförande Wenxian föreningen