År 1966 kvalificerade sig Nordkoreas fotbollslandslag till VM i England. Laget representerade, då som nu, en frånstötande kommunistisk diktatur. Koreakriget var inte långt borta; där hade Storbritannien deltagit och förlorat 5000 man. Fortfarande fanns det inga diplomatiska relationer mellan länderna. Det brittiska utrikesdepartementet förklarade sig tveksamma till att överhuvudtaget släppa in nordkoreanerna i landet.
Då inskred Fifa– som leddes av en engelsman, sir Stanley Rous – och slog näven i bordet. Släppte engelsmännen inte in alla kvalificerade lag skulle mästerskapet flyttas någon annanstans. Nordkoreanerna blev en av turneringens stora överraskningar och den sportsliga engelska publiken på Ayresome Park i Middlesbrough jublade över deras sensationella 1-0 seger över Italien.
Så kunde det gå till på en tid när flosklerna om sportslighet och en idrott som stod över politiken verkligen betydde någonting. I år har vi fått bevittna den skamliga behandlingen av Irans fotbollslandslag, som efter hjältemodiga insatser under vidriga förhållanden nu slutligen slogs ut ur VM. Iran, måste det erkännas, har en regim som knappast är mindre vedervärdig än Nordkoreas. Detsamma kan sägas om ett antal av länderna som deltagit i VM, inklusive den blivande VM-värden Saudiarabien.
När Donald Trump lämnar över VM-pokalen till segraren om ett par veckor kommer det att vara en pokal nersmetad av solkiga händer
Men behandlingen av Irans fotbollslandslag som alltså på ett helt legitimt sätt kvalat in till VM, har varit exempellös – man har vägrats komma in i arrangörslandet före matchdagarna (inför sista gruppmatchen tilläts de anlända ynka två dagar innan), man har tvingats lämna det omedelbart efter matchens slut, man har nekats den självklara rätten att ha med sig stora delar av sin stab. Allt detta som ett uttryck för Fifa-presidenten Gianni Infantinos lismande för VM-arrangörens president, Donald Trump, och dennes politiska agenda.
Behandlingen av Iran har varit beklämmande i sig. Beklämmande har också bristen på sportslig solidaritet från de andra deltagande nationerna varit. Inga röster har höjts från andra nationsförbund – till exempel Sverige – till försvar för en sportslig rättvisa som hittills varit självklar i VM:s historia.
När Donald Trump lämnar över VM-pokalen till segraren om ett par veckor kommer det att vara en pokal nersmetad av solkiga händer, som slutpunkt av ett VM som, oavsett vad som händer, redan är ohjälpligt fläckat av korruption och orättvisa.