Star fox är lika bra som för 28 år sedan – på gott och ont
Publicerad 13.48
Det gamla Nintendo 64-spelet ”Lylat Wars” är tillbaka i ny skrud och känns precis lika bra som på 90-talet.
Grafiken, musiken och spelkänslan är på topp – men Nintendo hade nog kunnat våga gå lite längre.
Ibland känns det nämligen bara som ett gammalt spel med bättre grafik.
Jag var till en början tveksam till en remake av Nintendo 64-spelet ”Lylat Wars” från 1997. Detta trots att originalet är ett av mina favoritspel till konsolen.
Ett cirka 2–5 timmar långt rymdspel vars format egentligen hade passat bäst i en arkadhall, är kanske inte det bästa framgångsreceptet i en tid då Nintendo måste bevisa sig med Switch 2. Att Fox och gänget ser ut som uppstoppade mellanchefsfurries, var inte heller lovande.
Efter att ha spelat det, måste jag dock kasta in handduken. ”Star Fox” är en riktigt läcker remake som tar den charmiga science fiction-stämningen från originalet och gör det till en riktigt episk spelupplevelse. Det är dock ibland lite för troget sin förlaga.
Räven raskar över isen med 4K-grafik
”Star Fox” följer precis samma enkla men effektiva berättelse som i ”Lylat Wars”. Här följer vi rymdpiloten Fox McCloud och hans team när de försvarar galaxen mot den onda vetenskapsmannen Andross i sina läckra rymdskepp.
Remaken har lite fler mellansekvenser och dialog som ger mer kontext till de olika planeterna man åker och pangar på, men det tillför ärligt talat inte överdrivet mycket till den ganska tunna premissen. Den har heller aldrig varit i fokus, utan fungerar mest som en charmig ram till rymdäventyret.
Att jag fortfarande inte är helt såld på hur de tolkat karaktärerna med hyperrealism, stjälper dock mer berättelsen det hjälper. Jag tycker även att deras design krockar lite med den annars campiga b-filmskänslan från originalet.
Om vi ser förbi de mögliga mupparna till huvudkaraktärer, är ”Star Fox” utan tvekan ett av de snyggaste spelen jag sett snurra på min Switch 2. Att glidflyga över det smaragdgröna vattnet på Corneria eller akta sig för att bli krossad av asteroider i Meteo är helt enkelt en grafisk fröjd. Den nyinspelade musiken av ”The Legend of Zelda”- och ”Super Mario”-kompositören Koji Kondo är dessutom riktigt mäktig, med melodier som fastnar på hjärnan i flera dagar efter att jag spelat.
Det hela känns nostalgiskt och modernt på samma gång. Detta trots att det är ett ganska föråldrat spel som gömmer sig bakom den polerade ytan.
“Do a barrel roll!”
”Star Fox”, men även ”Lylat Wars”, är ett kort spel. Spelet har en väldigt arkadig känsla, där du spelar ett antal banor på en karta tills du når slutbossen och till slut eftertexterna. Att göra det en gång tar cirka 1–2 timmar, men det finns ett visst omspelningsvärde då man kan låsa upp alternativa vägar med andra banor.
Att ta sig genom alla vägar tar kanske max 5-6 timmar.
Det här är alltså inget spel för dig som vill ha så många speltimmar som möjligt för dina spenderade pengar. ”Star Fox” är som tidigare nämnt en väldigt trogen remake. Så har du spelat ”Lylat Wars”, har du egentligen redan spelat det här. Det finns inget större djup i spelmekaniken heller, men att det är så snyggt och roligt att spela kompenserar för det - så länge du kan acceptera hur kort det är.
En klockren remake för de redan frälsta
Jag hade som sagt inga höga förhoppningar på ”Star Fox”, men jag kan inte säga något annat än att jag haft väldigt roligt under mina läckra rymdfärder.
Det här kommer dock från någon som verkligen gillar ”Lylat Wars” och var med på tiden som det släpptes, så mina känslor är inte helt utan en viss dos nostalgi. Jag har därmed svårt att tro att ett kort Nintendo 64-spel med ny grafik kan bli någon storsäljare som tar Fox till samma nivå av succé som Mario eller Zelda.
De mer öppna banorna där man flyger runt i en arena istället för på en rak linje är dessutom precis lika bökiga och stundtals frustrerande som för 28 år sedan. Många av de brister som fanns i originalet, är lika bevarade som den tajta spelkänslan.
Med detta sagt hoppas jag verkligen att ”Star Fox” kan bli en tillräcklig succé för att vi ska få se mer av den kaxiga rymdräven i framtiden. Kanske till och med i ett helt nytt spel?