Det här var en historisk VM-dag i Inglewood.
För trots allt skulle den första sextondelsfinalen i VM:s historia spelas. Och för första gången någonsin skulle dessutom en värdnation spela en VM-match på bortaplan.
Jag tror Kanada ska vara genuint glada över att det blev motståndet som det blev – utan att prata om sportsliga parametrar här.
För annars hade det nog känts ännu mer som bortaplan för lönnlöven.
För det fanns två (inför turneringen mer sannolika) scenarion som nog gett en helt annan inramning och atmosfär inne på futuristiska, enorma och svårnavigerade So-Fi Stadium.
Tänk om...
Mexiko hade ju kunnat sluta tvåa i sin grupp – då hade de åkt på samma värdnationsöde som Kanada. Men det hade nog känts som hemmaplan ändå för dem. Trots allt var det oftare man hörde Mexiko-ramsor från läktarna än något annat – då det faktiskt var massvis av gröntröjade mexikaner på plats trots att Mexiko inte spelade.
Sydkorea hade slutat tvåa i samma grupp om de inte hade klantat till det mot Sydafrika i sista omgången. Och då hade läktarna garanterat varit knallröda. Sydkoreanskt röda. En hel del sydkoreaner var på plats ändå.
– Vi köpte de här biljetterna för vi ville ha Sydkorea här. Vi är jättebesvikna på dem. Men oavsett, som världsmedborgare är vi glada att se fotboll och folk. Det är en väldigt mångfaldig publik och vi trivs, säger Kenneth Lee, en USA-boende sydkoreansk supporter.
Men det hade väl varit mer drag om Sydkorea var här?
– Garanterat. Utanför koreanska halvön är Los Angeles platsen med mest sydkoreanska invånare.
Om buropen: ”Det här var ingenting”
Men nej, samtidigt som sydkoreansk fotboll kastades in i total kris där folk rasat och avgått efter gruppspelsfiasko så dansade Sydafrika i stället in i en historisk sextondelsfinal.
Men de dansade mer på väg in till omklädningsrummen än på planen.
För de hade inte någon som helst intention att bjuda världsmedborgarna på läktaren på varken risktagande eller skönspel.
Flera gånger i matchen stod Bafana Bafanas målvakt Ronwen Williams och passade runt bollen med sina backar utan en tillstymmelse till intention att anfalla. Kanadensiska anfallarna pressade ju inte? Så varför stressa? Buropen var på hydration break-nivå.
– Det var chill. Vi är vana vid mycket värre när vi spelar på den afrikanska kontinenten. Det här var ingenting. Och vi är långt hemifrån. Det som gav energi är att vi hade 62 miljoner människor som stöttade oss hemifrån. Ett enat land. Jag är stolt över grabbarna och tron vi hade, säger målvakten själv till Sportbladet efter matchen.
”Förhoppningsvis ser vi ett rött hav då”
En match som till slut gav ett kanadensiskt segermål – i en tillställning som inte direkt gjorde någon kanonreklam för sextondelsfinalen som ett koncept.
För det här var ju faktiskt inte en bra fotbollsmatch på något vis.
Kanada var av förklarliga skäl glada ändå – trots att de precis spelat en bortamatch som VM-värdland.
Borde denna match spelats i Kanada?
– Vi hade ju älskat att spela framför våra fans hemma. Men det här är formatet och vi fick inte det. I det stora hela var det lugnt. Vi har varit i situationer likt denna förr där vi mött lag med fler fans, säger Richie Laryea.
Alistair Johnston uppskattade både avancemanget och det kanadensiska stödet i LA.
– Nu ska vi bara återhämta oss, vila och sen åka till Houston. Och förhoppningsvis ser vi ett rött hav på läktarna även då, säger ytterbacken.
Superhyllning av förbundskaptenen efter uttåget
Frågan är dock om dagens allra mest passionerande brandtal hölls av målvakten Ronwen Williams i den inledande podiumdelen av den mixade zonen.
När han fick en fråga om förbundskaptenen Hugo Broos.
– Jag kan prata hela natten om honom. Den tron han gett det här laget från dag ett. Jag vet inte vad han såg i oss från början. Men på en daglig basis, när folk inte tror på oss, är han den som varje dag stöttar oss och tror på oss. Det han gjort för det här laget går inte att beskriva. Han har inspirerat inte bara ett lag utan en nation. Han har enat en nation. När man ser stödet vi har så handlar allt om den tron han gett detta lag. Magnifik, fantastisk, vilken människa. En fadersfigur, en vän, en bror, en supercoach. Vi har lärt oss så mycket av coach Hugo. Jag är bara stolt över att ha jobbat med honom.
Ronwen Williams gillar Hugo Broos. Det finns det ingen tvekan om i alla fall.