Socialsekreterare: ”I min stadsdel hade Freja varit hemma nu”
Larmar om tre grundläggande fel • ”Strider mot socialtjänstlagen”
・Uppdaterad:
En socialsekreterare med 20 års erfarenhet menar att Freja hade kunnat bo hemma hos sina föräldrar i dag om ärendet hanterats annorlunda. Nu riktar ”Helena” skarp kritik mot socialtjänstens arbete.
– Om man måste erkänna något man inte anser har hänt för att få tillbaka sitt barn, då hamnar man i ett moment 22, säger hon.
TV4 Nyheterna har tidigare berättat om Freja, som omhändertogs som spädbarn efter att läkare misstänkt att hennes skador orsakats av misshandel.
Föräldrarna har hela tiden nekat till att de skadat sin dotter och hänvisar till externa specialistläkare som bedömt att skadorna kan ha haft medicinska orsaker. Brottsmisstankarna mot föräldrarna lades senare ner, men Freja blev kvar i familjehemmet.
Nu riktar en erfaren socialsekreterare skarp kritik mot hur ärendet har hanterats. Enligt henne har socialtjänsten gjort tre grundläggande fel: man har inte tagit tillräcklig hänsyn till medicinska bedömningar som talar för andra förklaringar än misshandel, man har begränsat kontakten mellan Freja och hennes föräldrar och man har inte arbetat aktivt för en återförening.
Har följt familjen
Socialsekreteraren, som vi kallar Helena, arbetar i en annan stadsdel i Göteborgs stad. När Frejas fall aktualiserades började hon följa familjen som stödperson och har deltagit vid flera möten med socialtjänsten.
Helena har arbetat som socialsekreterare i 20 år och säger att hon reagerat på flera delar av handläggningen.
– Hade det här hänt i min stadsdel hade barnet varit hemma nu, säger hon.
Tog inte hänsyn till alternativa förklaringar
Enligt Helena har socialtjänsten låst sig vid den ursprungliga bedömningen att Frejas skador orsakats av våld, trots att brottsmisstankarna mot föräldrarna lagts ned och att externa specialistläkare presenterat alternativa medicinska förklaringar.
Hon menar att socialtjänsten borde ha varit mer öppen för att pröva även andra förklaringar till skadorna.
– De är inte överens om vad som orsakat skadorna. Det är något helt annat än att inte bry sig om sitt barn.
Kritisk mot det begränsade umgänget
Helena reagerar också på hur lite kontakt Freja haft med sina föräldrar under placeringen. Under en längre period fick mamman träffa sin dotter endast 45 minuter i månaden. I dag får föräldrarna träffa henne en timme i månaden.
– Det är svårt att bygga eller behålla en anknytning till sitt barn när man träffas så sällan, säger hon.
Socialtjänsten hänvisar till lagen Lex Lilla hjärtat. Eftersom Freja har mer anknytning till familjehemmet vill de att hon permanent ska stanna där.
Saknar plan för återförening
Den tyngsta kritiken handlar enligt Helena om att socialtjänsten aldrig tagit fram någon tydlig plan för hur Freja skulle kunna återvända hem.
– Det ska finnas en tydlig plan för återförening. Här har det aldrig funnits, vilket strider mot socialtjänstlagen. Hade det här ärendet hamnat i en annan stadsdel hade man arbetat för återförening. Det är problematiskt att liknande fall kan få olika utfall beroende på vilken handläggare man får, säger hon.
”Ett moment 22”
En central del av kritiken handlar om socialtjänstens bedömning att föräldrarna har ”bristande insikt” kring Frejas tidigare skador.
Föräldrarna menar att skadorna kan ha haft medicinska orsaker, medan socialtjänsten utgår från det ursprungliga utlåtandet från Östra sjukhuset. Helena beskriver situationen som ett moment 22.
– Om man måste erkänna något man inte anser har hänt för att få tillbaka sitt barn, då hamnar man i ett moment 22.
– Barn ska skyddas. Men när familjer splittras måste besluten vila på rättssäkra processer, medicinsk noggrannhet och objektiva bedömningar. Jag tycker att den här familjen har hanterats väldigt bristfälligt.
Så svarar Socialtjänsten i Göteborg på kritiken
Svar från Lotta Anberg, avdelningschef, socialförvaltningen Nordost i Göteborgs stad.
- Vi kan inte uttala oss i enskilda fall men det görs alltid en värdering av samtlig information i varje ärende. Där är naturligtvis uppgifter om hur polisens utredningar fortlöper samt bevisning som lämnats in av parterna en del av det men vi ser till hela bilden i varje ärende.
- Vi kan inte uttala oss i enskilda fall men motiveringen till umgängens omfattning ska finnas i varje enskilt ärende. Om man inte är överens med socialtjänsten så kan det fattas beslut om umgängesbegränsning enligt 14 § LVU som sedan kan överklagas. Omfattningen av ett umgänge avgörs alltid utifrån en bedömning av hela situationen och utgår ifrån barnets bästa och barnets behov.
- Hur arbetet med återförening ser ut är olika i varje ärende och utgår ifrån förutsättningarna och barnets bästa i det enskilda ärendet. Socialtjänsten ska enligt lag överväga placering i nätverket i första hand och det görs i varje ärende. Socialtjänsten har en önskan om att inget barn ska behöva placeras och överväger alltid om det är möjligt att ge nödvändig vård på hemmaplan och det är först då det inte är möjligt som en placering sker.