Glädjetjut i tältlägret: ”Största lycka man kan uppleva”
Här får mamman beskedet att sonen lever – efter tre dygn • TV4 på plats
・Uppdaterad:
70 000 personer saknas efter skalven som skakat Venezuela.
Glädjen är därför enorm när lyckliga besked kommer.
– Jag vet inte hur jag ska beskriva det, säger Luz Mary som precis fått veta att treårige sonen lever.
Desperationen i Venezuela växer.
TV4 Nyheternas team är på plats i en park i Caracas som blivit till centrum för donationer som ska vidare till behövande. FN bedömer att nästan 700 000 barn i Venezuela är i behov av humanitär hjälp.
Men parken är också ett tältläger för några av de tusentals som förlorat sina hem eller inte kan återvända.
En av dem är ensamstående fembarnsmamman Kimberly Azuaje
– Mina barn gråter. Situationen är svår, jag önskar ingen att behöva gå igenom det vi går igenom. Men vi måste fortsätta framåt. Vi kämpar vidare, en dag i taget, säger hon till TV4.
Ett civilsamälle som mobilierar
I parken finns också Alexandra, Joana och Joaly. Deras hem är okej – men de vill hjälpa till. De har gjort fororo, en slags venezuelansk grötdryck. Näringsrik och mättande som de åker runt och serverar.
– Det är ett livsmedel med högt innehåll av järn och protein, främst för barnen, som är prioriterade. Hjälpen är akut, den är väldigt viktig. Och ju fler timmar som går, desto mer kritisk blir situationen för alla barn, säger Joaly Ramirez.
Det är civilsamhället som mobiliserar – någon hjälp från myndigheterna syns inte till i parken. Och samtidigt som hjälpen fortsätter att strömma till utifrån, växer kritiken inifrån.
Får veta att sonen lever – efter tre dygn
I parken finns också Luz Mary och José Gregorio. Det gör inte deras treårige son. Han har varit försvunnen sedan skalvet och de är evakuerade till platsen. De senaste dagarna har de åkt från sjukhus till sjukhus i jakten på sonen.
TV4 är med när de nås av ett meddelande med en video som visar att sonen Ángel David hittats levande.
– Det är den största lyckan man kan uppleva i livet. Jag fick veta att min son lever och nu känner jag något inom mig – jag vet inte hur jag ska beskriva det – glädje, starka känslor. Jag är lycklig, säger Luz Mary Perales.
I tältnatten får en annan familj samma besked och jubel stiger. Men i centrala Caracas, på upplysta väggar, finns tusentals påminnelser om alla familjer som riskerar att få ett annat besked.