Alla helgons dag är en förhållandevis ny helgdag. Seden har anor ända från 900-talet, men tynade bort i Sverige efter reformationen. När arbetstider på 1900-talet kom på tapeten fanns ett allmänt önskemål om bättre balans mellan den helgrika våren och den helgfattiga hösten. 1953 blev det helgdag på nytt, om än alltid på en lördag.
Även traditionerna är hyfsat nya. Det gäller också om vi bortser från de senaste årens amerikaniserade halloweenfirande som råkar infalla vid samma tid. Mot slutet av 1800-talet växte bruket att tända ljus vid anhörigas gravar, men det förknippades främst med julen. Traditionen att belysa gravarna denna helg kom hit först efter andra världskriget, bland annat inspirerat av krigsgravarna i Normandie.
Har detta något med näringslivet att göra? Ja, varje år avlider 8 500-9 500 personer i arbetsför ålder i Sverige. Det säger något om hur många uppskattade medarbetare som dras bort från arbetsplatser och företag för tidigt. Människor som försvinner lämnar förstås avtryck också på sina arbetsplatser. Det innebär ett avbräck i verksamheten, men ofta ett ännu större sår i form av saknad och sorg.
”Företag har ett förflutet och en framtid, och ofta även en själ.”
I yrkeslivet är vi med och skapar något, mitt emellan den lilla och stora världen. I den lilla världen med familj och vänner kan vi förstås göra stor skillnad i vår närhet. Den stora världen formas till stor del av världsledare och megatrender långt bort från vår kontroll. Men våra dagliga insatser i organisationer – oavsett om vi står på fabriksgolv eller är chefer – driver dess verksamhet framåt. Organisationens liv sammanflätas med våra egna liv, och omvänt.
Företag har ett förflutet och en framtid, och ofta även en själ. Det har de eftersom de består av människor, och eftersom människor bär på minnen och känslor, viljor och drömmar.
Det finns också människor som fortsätter att forma företag efter att ha lämnat livet. I låten ”Vi kommer aldrig att dö” sjunger Bo Kaspers Orkester om några klassiska sätt att bli odödlig: Konstnärliga, fysiska eller vetenskapliga bedrifter. Mecenatskap. Politiska illdåd. Excentricitet. Och företagande: ”Sy upp en kollektion med kläder. Ge ditt namn åt ett gevär.”
”Alla företag började med en idé. Idén visade sig lönsam. Det är därför företaget finns.”
Att grunda ett företag och dessutom sätta sitt namn på det skapar förstås förutsättningar för odödlighet. Men i några av världens mest framgångsrika företag lever grundarna kvar ännu djupare än så. Företagen formas fortfarande av deras kultur och filosofi. Människor som gick före med nya idéer och tydliga uppfattningar kan vägleda medarbetare långt senare.
Ibland är de närmast att jämställa med ett slags gudar – osynliga, men i allra högsta grad fortfarande närvarande och styrande. Det främsta internationella exemplet är nog Steve Jobs i Apple AAPL -0,44%Dagens utveckling. I Sverige är Ingvar Kamprads Ikea tydligast, men även Erling Persson i H&M HM B +1,45%Dagens utveckling är ett exempel på en människa vars anda fortfarande formar bolaget.
Dessa grundartraditioner är äkta och starka. Till skillnad från när företag i vår tid via stora satsningar på kommunikation och HR försöker att skapa en företagskultur artificiellt. Där skickas medarbetarna på internkurs för att känna företagets syfte, vision och mission. Men sådant är ofta inte bara svårt att känna, utan också att förstå, minnas och leva efter. Detta eftersom det inte sällan är ett slags efterhandskonstruktioner.
”Där definierade en 50-årig Ingvar Kamprad nio tidlösa teser om företagets anda.”
Många företag skulle förmodligen kunna göra det lättare för sig. Alla företag började med en idé. Idén visade sig lönsam. Det är därför företaget finns.
I Ikea verkar grundaren tidigt ha börjat planera för tiden efter att han hade slutat. ”En möbelhandlares testamente” kom 1976. Där definierade en 50-årig Ingvar Kamprad nio tidlösa teser om företagets anda. Det dokumentet lever fortfarande. Det läses och relateras till. Ikea beskriver det som ”en sorts grundlag”, men för att fortsätta den gudomliga metaforen skulle det också kunna beskrivas som en intern-bibel.
I Apple har detta tagit uttryck som påminner om hur saknaden ibland hanteras i det privata livet. Jobs kontorsrum står i stort sett orört som han lämnade det i samband med bortgången 2011. Företagets huvudkontor flyttade senare till andra lokaler, men rummet har bevarats. Jobs namnskylt står kvar. Skrivbord och bokhylla ser ut som när han gick. Rummet ska tjäna som en påminnelse om det han stod för och ville med Apple.
Men det skulle förmodligen inte behövas. Jobs ande lever ändå hos Apples medarbetare. De förhåller sig till hans tankesätt varje dag och på alla nivåer.
”I dessa ofta mer än sekellånga äganden ryms ett ansvarstagande som kulturellt delas av fler än bara ägarfamiljen.”
I andra företag lever de döda kvar på ett än mer abstrakt sätt. I Electrolux är historiens dom över grundaren Axel Wenner-Green inte odelat positiv, men hans visionära öga för kundens behov finns som en stark tradition i bolaget.
I familjeföretag handlar det ofta om att minnas föregående generationer snarare än enstaka personer. Wallenbergsfären eller den här tidningens Bonnierkoncern är bra exempel. I dessa ofta mer än sekellånga äganden ryms ett ansvarstagande som kulturellt delas av fler än bara ägarfamiljen. På så sätt bidrar kontinuiteten paradoxalt nog till företagens naturliga utveckling.
För både dem som vi har mött i våra företag och i våra familjer gäller i alla fall en sak: När vi minns dem betyder det att de har satt spår och skapat något viktigt.