Staffan Skerfving, som var född i Malmö, flyttade i tidiga år till Stockholm där han vid Karolinska Institutet tog sin läkarexamen 1966 och blev medicine doktor 1972.
Efter en middag på Dalby gästis värvades Staffan till Lund i början på 70-talet där han 1973 blev docent och 1981 utnämndes till professor i yrkesmedicin vid Lunds universitet. Åren 1977-2012 var han överläkare vid Arbets- och miljömedicinska kliniken i Lund där han större delen av tiden var verksamhetschef.
Staffan tjänade som vetenskaplig rådgivare åt Arbetsmiljöverket, Socialstyrelsen, Livsmedelsverket och Kemikalieinspektionen. Han publicerade många och nydanande vetenskapliga artiklar främst om metalltoxikologi, miljöbetingad cancer, miljöbetingad luftvägssjukdom och yrkesbetingade muskuloskeletala sjukdomar.
Flertalet arbeten omfattade riskbedömning, inklusive utveckling av nya metoder för mätning av exponering och dess effekter på hälsan samt mekanistiska studier. Staffan omvandlade den yrkesmedicinska kliniken i Lund och dess laboratorium till en modern arbets- och miljömedicinsk klinik och universitetsavdelning. De ”klassiska” yrkesmedicinska kunskapsområdena utvidgades och nationella och internationella samarbeten utvecklades.
Medarbetarnas kliniska kompetens och forskningskompetens förväntades vara av hög standard, och många medarbetare forskarutbildades. Det var en självklarhet att klinikens medarbetare skulle vara fältmässiga och kunna verka utanför den egna mottagningen när så krävdes – något som upprepade gånger bevisades vid stora miljöhändelser (exempelvis BT Kemi-skandalen i Teckomatorp och miljö- och arbetsmiljöskandalen vid bygget av Hallandsåstunneln). Staffan uppmanade ofta sina kollegor att på morgonen tänka ”vad kan jag göra för regionen idag?”.
Staffan var extremt allmänbildad och hela tiden nyfiken på att lära sig nya saker. I Skerfvings hem fanns det otroligt mycket litteratur och på radion stod P1 på hela tiden – i alla rum! När Staffan slutade vid Arbets- och miljömedicin och alltså blev emeritus började han i mogen ålder studera bland annat arkeologi vid Lunds universitet.
Tänk att som ung student få göra grupparbeten med denne internationellt erkända forskare som tidigare själv varit en mycket uppskattad föreläsare!
Vid sidan av arbetet hade Staffan en mängd intressen, såsom att vara i naturen, åka skidor och segla. Han värnade mycket om familjen och gladdes åt att vistas i deras olika bostäder i Hög och Lund och sommarställen på Dalarö och Hanö.
Vi som hade privilegiet att få samarbeta med Staffan är evigt tacksamma för att vi fick ta del av hans klokhet, vänlighet och humor. Staffans betydelse för arbets- och miljömedicin i Lund, nationellt och internationellt, kan inte överskattas.
För nuvarande och tidigare kollegor vid Arbets- och miljömedicin i Lund
Lars Rylander
Karin Broberg
Maria Albin