Det är bara dagar kvar nu och demokraterna hoppas på en ”blå våg” – demokraternas färg i USA – på tisdag, en våg som ska svepa bort republikanernas kontroll över både representanthuset och senaten.
Det finns även republikaner som gör det, som Wall Street Journals kolumnist Peggy Noonan – hon var Ronald Reagans talskrivare. Hon menar att bara en brakförlust för republikanerna kan bryta Trump-febern och ge partiet en chans att starta på nytt.
Vi får se, amerikanska mätningar har onekligen en tendens att överdriva demokraternas chanser. Men låt oss ändå anta att demokraterna verkligen vinner kontrollen över både representanthuset och senaten i en storseger, visst kommer Trumps makt då att kraftigt begränsas?
Ja, i kongressen blir det onekligen så. Utredningar kommer att startas, några stora lagförslag kommer inte Trump att få igenom.
Men det vore naivt värre att tro att detta kommer att begränsa Donald J Trump. Även under de första två åren så är det främst genom exekutiva presidentbeslut han styrt.
Han kommer inte att sluta med det. Och med bara två år kvar, utan chans att bli omvald så kan han tvärtom bli än våghalsigare.
Ingen ska exempelvis bli förvånad om USA och Israel går till förnyat angrepp mot Iran kort efter valdagen. (Om han nu inte överraskar och kör i gång före).
Uppladdningen pågår. Två hangarfartygsgrupper är redan på plats, en tredje är på väg och väntas snart anlända.
Donald Trump blev nyligen personligen briefad av befälhavaren med ansvar för Mellanöstern, general Bradley Cooper, uppger Wall Street Journal.
Förnyat krig kommer säkert att höja oljepriset, men Trump behöver inte bry sig om det efter valet. Det viktiga för honom är att i slutänden bli en klar vinnare i detta krig, tvinga Iran till någon form av kapitulation och stoppa landets ambition att skaffa kärnvapen.
Det skulle påminna lite om vad George W Bush gjorde i Iran efter att demokraterna vunnit kontrollen över både senaten och representanthuset 2006, ett svidande nederlag för Bush.
Irak-kriget var en viktig orsak. Många rådde honom att minska på styrkorna i landet, att börja dra sig ur. Han gjorde tvärtom och trappade upp.
Den upptrappningen visade sig i stort sett fungera. Trump hoppas som det verkar på något liknande.
Och det kan komma mer på utrikesfronten. Presidenter som bara har två år kvar i Vita huset och som inte har kontroll över kongressen, brukar fokusera på utrikesfrågor.
Han har lovat att ordna fred i Ukraina, och har på sistone åter visat en tydlig tendens att försöka tvinga fram dem även om det sker på Ukrainas bekostnad.
Kuba är en annan potentiell skådeplats för amerikanska aktioner. Trump skulle gärna se att kommunistregimen där slutligen faller under hans styre.
Tullar är som bekant något som Donald Trump älskar och där han gått på en del bakslag. Men han hittar ständigt nya ursäkter och motiv för att införa nya.
Det kommer inte att ändras efter valdagen. Enligt Politico tror många tunga republikaner och olika industriexperter att nya tullar är på väg. Eller som en källa säger anonymt:
– Det är möjligt att det faktiskt kommer att bli värre, mer turbulent, mer oförutsägbart och högre tullar.
Detsamma kan ske med immigrationspolitiken. Migranttrafiken över gränsen mot Mexiko har förvandlats till en rännil och arbetet med att bygga ut muren pågår för fullt, men Trump vill även se fortsatt massdeportering av personer som befinner sig illegalt till landet. Immigrationspolisen ICE fortsätter att expandera.
Och Washington kommer aldrig att vara sig likt när Trump väl flyttar ut. De enorma byggkranarna vid Vita huset syns på långt håll och den östra delen är en enda stor byggarbetsplats där Trumps festsal börjar resa sig.
Han vill ha sin triumfbåge också och den ska förstås bli betydligt större än den mer kända i Paris. Ingen ska få glömma att Trump var president.
Utländska ledare kanske misstycker privat över dessa fysiska förändringar av USA:s huvudstad, men många har nog inget emot att han fokuserar på den typen av frågor.
Hellre en triumfbåge eller två, än nya våghalsiga utrikesidéer och höga tullar.