Har studentprotesterna kommit till Sverige? Det verkar så – fast lärarstudenterna på Malmö universitet protesterar hellre genom namninsamlingar än blockader. Och genom att ge uttryck för sitt missnöje över bristen på lärarledd undervisning i en artikel i Sydsvenskan (30/10):
”CSN kräver att vi pluggar hundra procent för vårt studiebidrag. Men ingen säger hur mycket hundra procent är. Det är ofta orimligt stora luckor i schemat, ibland veckor, då ingen vet vad vi ska göra”, berättar studenten Albin Skogsberg.
Håltimme i flera veckor alltså. Man kan fråga sig hur väl rustade dessa lärare kommer vara för arbetslivet i framtiden, och huruvida Sveriges dåliga resultat i Pisamätningarna kan härledas till en lärarutbildning som i princip enbart består av självstudier.
Under terminen som gått har de som läser till lärare i historia och religion i Malmö bara haft drygt en föreläsning i veckan. Eftersom Malmö universitet som lök på laxen lyckats göra en budgetmiss i år har det behövts sparas in extra mycket, men situationen är densamma i hela landet.
Jämfört med resten av Europa har svenska studenter i allmänhet sex undervisningstimmar färre i veckan. För lärarstudenter, som tillhör dem med minst undervisning, är skillnaden mot Europasnittet nio timmar.
Men varför snåla särskilt på lärarutbildningen? Om det är några som behöver mycket undervisning är det ju lärarstudenterna – vars framtida yrke i hög grad alltså går ut på att just undervisa.
”Man är ju aldrig här. Man träffar de andra studenterna och säger ’men hej, går du fortfarande kvar på utbildningen?’”, säger Albin Skogsberg.
Sorgligt. Till 2028 ska lärarutbildningen reformeras. Då ska antagningskraven skärpas så att färre antas och resurserna per student kan öka.
Det är på tiden. Framtidens pedagoger behöver ju pedagogik, gärna mer än en gång i veckan.