Vad är det för framtid som AI ska ta oss till? Frågar du Anthropic som i måndags lämnade in sin ansökan om börsnotering är den närmast himmelsk.
AI kan ”böja den geopolitiska historiens båge mot frihet”, främja ekonomisk tillväxt överallt och bota ”sjukdomar som har plågat mänskligheten i årtusenden”. Anthropic går så långt att de ber potentiella investerare att inte satsa sina pengar av enbart ekonomiska skäl, utan för att vara en del av ”något större”.
Det finns förvisso risk att avancerade AI-system kan ”utgöra katastrofala eller existentiella risker för mänskligheten”, men det vill Anthropic hjälpa oss att undvika.
”Vårt mål är att hjälpa mänskligheten att staka ut en säker väg genom denna tekniska utveckling, öppna nya gränser för upptäckter och skapa en tid av mirakel”, skriver grundarna.
Det är… stora ord. Och även om jag inte tvivlar en sekund på att Anthropics företrädare menar detta, så är det inte riktigt tron på mirakel som gör att företaget väntas få en värdering på uppåt 2 000 miljarder kronor efter noteringen, eller att hela techsektorn gör historiens största investeringar i AI-infrastruktur.
Det riktiga skälet, ”marknadens” syn, visas förtjänstfullt i en artikel i Wall Street Journal i veckan. Marknadens husorgan har hittat en passage i prospektet där Anthropic räknat ut att värdet på allt jobb världens kunskapsarbetare gör uppgår till 400 000 miljarder kronor. Företaget menar att AI kan ”expandera” det värdet genom att göra kunskapsarbetarna mer produktiva.
Wall Street Journal tolkar det som något annat: det här är den totala potentiella marknaden för Anthropics teknik. Det vill säga hur mycket arbete som skulle kunna göras av AI istället för av människor.
För det här är ju en av de mer eller mindre explicita premisserna för hela AI-rallyt. En central del i den ekonomiska logiken ligger i att AI gör jobbet till en betydligt lägre kostnad än människor. Vi må inte ha sett någon ”AI-jobbapokalyps” ännu, och det är långt ifrån säkert att det kommer att ske, men det är likväl en stor bit av kalkylen.
AI-bolagens företrädare brukar vara öppna med att en ”omställning av arbetsmarknaden” kan ske men hävdar oftast att AI främst kommer att öka produktiviteten, och skapa fler nya jobb än som försvinner. Vilka de här nya jobben är finns det sällan svar på. När Nvidias vd Jensen Huang nyligen fick svara på frågan sa han att det finns massor av sektorer i dag som inte fanns förr, som hälsocenter och spa-anläggningar. (De gamla grekerna skulle nog ha en åsikt om det).
Hur som helst, det går förstås att debattera exakt hur stor marknadens förväntan på AI-jobbslakten är, och hur mycket annan potential som vägs in i rekordinvesteringarna. Men jag tycker det säger något när storbanken Barclays förra veckan hänvisade till AI inte för att skapa nya intäkter eller öka produktiviteten utan för att kapa kostnader. 5 000 personer får sparken.
Frågan är: vad händer om förväntningarna uppfylls? Om alla tjänstemän verkligen ersätts med AI?
Redan när regeringen gav AI-kommissionen sitt uppdrag för tre år sedan efterlyste jag en diskussion om de stora frågorna i AI-debatten, och jag kan inte säga att jag sett särskilt mycket av det. Allra minst från politiskt håll. Den landar på sin höjd i frågor om vidareutbildning och omställning.
Ta en sådan sak som värdet och vem som får vinsterna. Om pengarna som företagen i dag lägger på löner går till AI-tjänster istället kommer det ske en enorm värdeförflyttning till stora teknikleverantörer och kapitalägare. Anthropic varnar till och med för detta i sitt prospekt:
”AI som används i stor skala har också potential att koncentrera makt och välstånd både inom och mellan länder på ett sätt som kan undergräva förtroendet, skada samhället och destabilisera den geopolitiska ordningen.”
För förutom att värdet av lönearbetet riskerar att flyttas från den lokala ekonomin till ett fåtal leverantörer i företrädesvis USA och möjligen till företags aktieägare så innebär det ju också att den nuvarande skattebasen urholkas, om det inte plötsligt uppstår mängder av nya jobb som AI inte kan göra.
För ett välfärdssamhälle som Sverige skulle effekten förstås bli katastrofal utan en skattereform som saknar motstycke. Vårt skattesystem är inte utformat för den här nya fördelningen av inkomster, särskilt inte när vinsterna dessutom i stor skala kan flyttas till andra länder. Hur ska det enorma intäktsbortfallet för staten annars hanteras? Vilka delar av samhället ska vi sluta finansiera?
Och vad ska folk göra istället? Hur ska de leva? För vilka pengar? Ska vi få medborgarlön och vem ska i så fall betala den? Och hur kommer vi att må? Som The Economist konstaterar finns det gott om forskning som visar hur stort värde arbete har, utöver det ekonomiska, för människor. Inte ens de flesta lotterivinnare slutar jobba.
Men visst, det kan ju vara så att tekniken inte håller vad den lovar och då kan man ju strunta i de här diskussionerna. Tunga investeraren Apollo Asset Management konstaterade häromdagen att AI än så länge levererat noll (!) ekonomisk avkastning till amerikanska storföretag, techbranschen borträknad.
Problemet är bara att om det är så, då har vi en annan kris för dörren. Om inte AI visar sitt värde kommer de historiska investeringarna och de skyhöga värderingarna skrivas ner rejält. Och jag vet inte om folk i allmänhet förstår hur mycket av samhällsekonomin som är knuten till AI-rallyt, direkt eller indirekt.
Ett stresstest av den norska oljefonden visar att den riskerar att tappa 8 000 miljarder norska kronor i värde i händelse av en AI-krasch, vilket är nästan 40 procent av den gigantiska fondens värde. Det vore onekligen intressant att se en liknande övning på exempelvis de svenska AP-fonderna som har en betydande direkt exponering mot amerikansk tech och ännu större indirekt. En snabb servettskiss sätter summan för AP-fondernas exponering mot ”Big 10 AI”-bolagen till över 500 miljarder kronor, och allra störst är den hos högriskfonden AP7 där miljoner svenskars premiepension förvaltas.
Och det är som sagt de direkta effekterna, sedan tillkommer allt annat elände som en global finanskris för med sig.
Nu tror jag varken Anthropics utopi eller en global kris står omedelbart för dörren (det senare ligger dock lite närmare), troligen kommer rallyt att fortsätta ett tag till på ren potential så länge AI- och techbolagen visar tillväxt och lyckas finansiera sina investeringar.
Men för att allt detta inte ska sluta i något väldigt, väldigt jobbigt på ett eller annat sätt, ja då krävs det nog mirakel.
—
Den här krönikan är hämtad ur CS Veckobrev, ett personligt nyhetsbrev med lästips, länktips och analyser skickat direkt från chefredaktör Marcus Jerrängs skrivbord. Vill du också ha nyhetsbrevet på fredagar? Skriv upp dig för en kostnadsfri prenumeration här.