De 27 bästa och mest makabra låtarna till Halloween
Markus Larsson om oväntade ettan: ”Mest diaboliska låten”
LISTA I år firas Halloween och Alla helgons dag på samma dag i Sverige.
Det sker var femte eller sjätte år.
Lördagen den 31 oktober är därför lite speciell.
Den firas bäst med musik som man i vissa fall klickar fram på egen risk.
Bus eller godis?
Säg det.
Det är mest en omskrivning för att klä ut sig till häxor, varulvar och vampyrer och rocka stjärten av kyrkogården. Ett återkommande zoo för zombier.
Maskeraden förtjänar en spellista som får mumier att dansa, monster att spela luftgitarr och små och stora barn att yla ”ah-hooo” som de berömda varulvarna i Warren Zevons låt från 70-talet. Eller hålla för öronen av fasa.
Varför 27 stycken? Vid den åldern har ohemult många klassiska rockstjärnor skurit sin sista pumpa.
Känsliga lyssnare varnas. Vissa av låtarna är inte till för alla.
Om någon i din närhet diggar några av de värsta fasorna här för mycket är det antagligen en röd flagga. En låt av Eminem som nämns i texten, ”Kim”, är bortom alla sunda gränser.
Och många verkar fortfarande vara lyckligt omedvetna om att Sting ligger bakom en av pophistoriens läskigaste hits.
27. ”Tubular bells – theme from The exorcist” (Mike Oldfield)
Ett piano kan vara det mest skrämmande instrumentet av alla. Det bevisade regissören William Friedkin när han plockade upp den inledande delen från Mike Oldfields ”Tubular bells” till ”Exorcisten”. Varenda gång den börjar ser man en viss präst stå vid en viss lyktstolpe i motljus.
26. ”Heat miser” (Massive Attack)
Massive Attack, som på den tiden var en kvartett, kände antagligen till filmmusiken till ”Exorcisten” när de skrev sin instrumentala låt 1994. Ett hotfullt och urbant förfall spökar i musiken.
25. ”Stan” (Eminem)
Ett stilistiskt storverk. Storyn är mer Halloween än Freddy Kreuger och ”Badabook” tillsammans. Friktionen mellan versernas våldsamma melankoli och Didos mjuka refräng är fascinerande och skräckinjagande. ”Stan” är dock bofinken Knut jämfört med en annan låt på samma album – ”Kim”. Den är döpt efter Eminems exfru. ”Om jag varit henne skulle jag ha sprungit för livet efter att ha hört den skiten” sa Dr Dre, som mixade låten, i en intervju i Rolling Stone. ”Kim” är bland det mest otäcka som spelats in. Att Eminem i princip bett om ursäkt för sin värsta hatlåt och mordfantasi säger en del.
24. ”Hamburger lady” (Throbbing Gristle)
Vitt brus och motorljud mixas med kliniska ord om en döende kvinna som är sönderbränd från midjan och upp. Texten är baserad på ett verkligt vittnesmål av artisten Blaster Al Ackerman. Han var sjukvårdare under Vietnamkriget och jobbade även på en avdelning för brännskadade där han vårdade en kvinna som blev förlagan till groteska ”Hamburger lady”.
23. ”Bury a friend” (Billie Eilish)
En variation på det eviga temat ”monstret under sängen”. ”Bury a friend” blev så populär att till och med Duran Duran spelade in en version av den på sitt Halloween-album ”Danse macabre”. Den rekommenderas inte.
22. ”I love the dead” (Alice Cooper)
Den inledande textraden sätter tonen: ”I love the dead before they’re cold”. Men det blir snart värre. ”While friends and lovers mourn your silly grave I have other uses for you, darling” väser skräckfarfar innan han toppar allting med ett depraverat ”la-la-la”. Vad ska man säga? Bon appétit? Det värsta är att ”I love the dead” är lite av en banger.
21. ”Tell Laura I love her” (Ray Peterson)
Långt innan Billie Eilish var tonåringar besatta av musik som handlade om ond bråd död. På ytan är ”Tell Laura I love her” från 1960 så sockersöt att öronen får diabetes. Tommy ställer upp i ett bilrace. Han hoppas vinna pengar för att kunna köpa en vigselring till Laura men kraschar och dör. I kapellet efteråt kan Laura fortfarande höra hans sista, förtvivlade hälsning till henne: ”Tell Laura not to cry/my love for her will never die.”
20. ”Don’t fear the reaper” (Blue Öyster Cult)
Det blir inte Halloween utan högtidens vinjett. Alla monster vrålar ”mer koklocka!”, inklusive kummelgasten.
19. ”Night of the vampire” (Roky Erickson)
En vålnad står på kyrkogården vid midnatt och sjunger en liten rocksymfoni om vampyrer under fullmånen. Roky Ericksons Halloween-klassiker ”I walked with a zombie” rekommenderas också varmt. Det är de odödas ”Be my baby”.
18. ”Dead skin mask” (Slayer)
Slayer är inte främmande för det morbida. En av deras mest älskade låtar handlar trots allt om den ohygglige nazisten Dr Mengele. I ”Dead skin mask” sjunger sångaren Tom Araya ur seriemördaren Ed Geins perspektiv. Låter det magstarkt? Lyssna till slutet. Det är lite som titeln på ett gammalt tv-program i SVT med Arne Hegerfors och Martin Timell – det kommer mera.
17. ”Down by the water” (PJ Harvey)
Den drönande basen tonsätter onda händelser vid vatten. Hur många artister har blivit mainstream genom en mördarblues där en mor dränker sin dotter? PJ Harvey är i alla fall en av dem. Trevlig helg.
16. ”Every breath you take” (The Police)
Världens populäraste stalker-hit. Texten om en osund besatthet är bland det mest olycksbådande som Sting skrivit. Om någon spelar den på ett bröllop – spring.
15. ”Come to daddy” (Aphex Twin)
Musiken är sinnessjuk. Videon av Chris Cunningham har, hyfsat korrekt, kallats för den obehagligaste som gjorts. En av kommentarerna på Youtube säger det bäst: ”Jag visade den för en tjej jag ville dejta. Efter det har jag varit singel i 20 år.”
14. ”Halloween theme” (John Carpenter)
Hur låter kalla kårar? John Carpenter, som är säsongens finaste årgångspumpa, hade svaret redan 1978.
13. ”Werewolves of London” (Warren Zevon)
”I saw a werewolf with a Chinese menu in his hand/Walking through the streets of Soho in the rain”. Alla låtar med såna inledningar platsar på en lista med de bästa Halloween-låtarna. Det finns för övrigt fler varulvar i Zevons London. En av dem dricker piña colada. Ah-hoooo!
12. ”What’s he building?” (Tom Waits)
Gamle Onkel Skrotkråka spejar på en granne som bygger någonting i sitt hus. ”What’s he building?” kan få skeptiska själar att omvärdera spoken word. Ju längre låten pågår, desto mer tvivlar man på Tom Waits psykiska hälsa.
11. ”I was a teenage werewolf” (The Cramps)
Poison Ivys gitarr är en slasherfilm. Den hugger hårdare än knivarna i ”Scream 1-7” och stråkarna i ”Psycho”. Om helvetet låter som The Cramps – köp en biljett åt mig. Jag swishar.
10. ”Gods & monsters” (Lana Del Rey)
Allt som Lana Del Rey gör byter ut bokstäverna på Hollywood-skylten i Los Angeles så att det står Halloween. Precis som när Eagles checkade in på ett hotell 1976 får hon Los Angeles att kännas som ondskans lustgård. Låten har förstås hörts i tv-serien ”American horror story”.
9. ”Frankie Teardrop” (Suicide)
Det låter fortfarande som att den tio minuter långa elektroniska feberdrömmen kommer från framtiden. Den kulminerar med att låtens huvudperson mördar sin egen familj och tar sitt liv. I den ordningen. ”Frankie teardrop” berörde en deprimerad Bruce Springsteen. Utan Alan Vegas hemsökta skrik hade kanske inte El Bosso skrivit låtar som ”Nebraska” och ”State trooper”.
8. ”Thriller” (Michael Jackson)
Artisten. Dansen. Sminket. Handkoreografin. Beatet. Vincent Prices talade parti. Den arketypiska Halloween-låten, på så svindlande många sätt. Michael Jacksons liv skulle senare bli en skräckfilm på riktigt.
7. ”Into the night” (Julee Cruise)
Det som gör ”Twin Peaks” så kuslig beror på att det i grund och botten är en berättelse om sorg och ensamhet. ”Into the night” väcker en pervers längtan att försvinna bort i ett totalt jävla mörker.
6. ”Hurdy gurdy man” (Donovan)
Det går inte att lyssna på Donovan på samma sätt igen efter öppningen i filmen ”Zodiac”. Från början var verket inspirerat av transcendental meditation som han övade på tillsammans med Beatles under en tripp till Indien. Vilket är rätt läskigt i sig.
5. ”Monster mash” (Bobby ”Boris” Pickett & The Crypt Kickers)
Kom igen. Till och med en sarkofag skakar stjärt här. Ingen Halloween-lista är komplett utan en låt som har lika kul som Scooby Doo. ”Monster mash” är inspirerad av skådespelaren Boris Karloff, som blev världsberömd för rollen som Frankensteins monster, och dansflugan mashed potato. Så sent som i fjol rankades singeln som den mest framgångsrika Halloween-låten i USA någonsin av branschmagasinet Billboard. Kom igen skelettet, det svänger ju, som häxan sa.
4. ”Song of joy” (Nick Cave And The Bad Seeds)
Det är ofta Halloween och allhelgonaafton i Nick Caves musik. Särskilt på albumet ”Murder ballads” från 1996. Hitsingeln ”Where the wild roses grow” där Cave sjunger till ett lik spelat av Kylie Minogue kan vara skivans mest normala ballad. Inledande ”Song of joy” är mer krypande än de flesta skräckfilmer. Cave i majestätisk och ondskefull högform.
3. ”Strange fruit” (Billie Holiday)
Det hänger konstig frukt från träden i den amerikanska Södern. Blod på löven och rötterna. Kroppar efter lynchade svarta människor vajar i vinden. Mat för kråkorna till doften av magnolia. Billie Holidays gastkramande inspelning kan vara den starkaste protestpsalmen som gjorts, sprungen ur en av USA:s värsta synder: slaveriet. Holidays antirasism är evig. 1999 utsåg Time Magazine ”Strange fruit” till århundradets bästa låt.
2. ”Black sabbath” (Black Sabbath)
I metalversionen av Bibeln vilade inte Herren på sjunde dagen. Han rökte på tills han såg upp och nedvända kors och uppfann Black Sabbath. Åskan. Regnet. Kyrkklockan. Det långsamma riffet som Gud glömde. Extremt få låtar har blivit lika stilbildande som Sabbaths signaturmelodi. Folk har försökt att överträffa musikens demoniska laddning i nästan 60 år utan att lyckas.
1. ”Hotel California” (Eagles)
Den bästa spökhistorien i rockens historia. En nära vän som tagit examen i hård och extrem musik, vi kan kalla honom för Chrille, har kallat ”Hotel California” för den mest diaboliska låten som gjorts. Hardcore-experten har rätt. Titelspåret på albumet med samma namn har en förhäxande spänning som påminner om stämningen i Bret Easton Ellis roman ”Skärvorna”. Den växer för varje vers innan låten kulminerar i den ikoniska gitarrduellen mellan Don Felder och Joe Walsh. Sångaren Don Henley har alltid fnyst åt alla teorier om satanism och ockultism. För honom är ”Hotel California” fortfarande en metafor för hedonismen och girigheten i Kalifornien och USA. Må så vara. Men medlemmarna var också medvetna om vilken atmosfär de ville skapa under Eagles mest dekadenta period på 70-talet. Titta närmare på fotot i skivans konvolut. Vad är det som gömmer sig i skuggorna i bakgrunden? Bilden, som togs i lobbyn till lägenhetshotellet Lido Apartments i Los Angeles, är lika kuslig som det svartvita fotografiet på Jack Nicholson i slutet av ”The shining”.