Felicia
Popstar
Warner
POP Visst märktes det att Felicia Eriksson hade någonting speciellt redan bakom den rosa balaklavan som Fröken Snusk. Hon representerade en tuggummipop som var svår att värja sig emot även för den mest inbitne epadunk-skeptiker.
Sedan dess har karaktären Fröken Snusk avslöjats och övergivits. Till och med mellannamnet Agneta har röjts. Artisten har bytt rånarluvan mot någon form av dyr postcovid-mask samt blivit Felicia med åtminstone delar av svenska folket.
Tjugondeplatsen i Wien var naturligtvis en missräkning för årets inhemska Eurovision-bidrag ”My system” – men efter en sommarturné som sträckte sig över fyra månader och landets samlade stadsfestivaler och familjedagar tar Felicia ny sats med debutalbumet.
Titelspåret kickar igång med hårda edm-syntar och klistrigt beat. Man slungas ögonblickligen tillbaka till det tidiga tiotalet när Rihanna samarbetade med Calvin Harris och popmusiken lät kroniskt partysugen och hedonistisk. Texterna trånar ständigt mot lika oemotståndlig som utsiktslös kärlek.
Musiken är nästan fascinerande daterad – och hade dessutom sin glansperiod så nyligen att den ännu inte hunnit ikapp den berömda 20-årspendeln.
Det är imponerande att Felicia struntar så högaktningsfullt i det. Istället låter hon build-ups, drops och ettriga konsonanter (”give me your d-d-d-d-dirty devotion”) smattra i natten. Som blev hon kvar på en nattklubb för 15 år sedan och vägrar gå hem, trots att alla andra sedan länge kastat in handduken.
Min enda slutsats är att hon helt enkelt älskar den här musiken så mycket att hon bara måste göra den. Artisten behärskar dessutom sitt uttryck till fullo. Hon har en utmärkt popröst som kan pressa på och ge refrängerna den desperation de behöver – och när sången inte räcker till för att kanalisera all kaxighet tar hon till rap, som i ”Black widow”.
Felicias uppmärksammade ”Sommar i P1” gav bilden av en tunnhudad tjej med stora drömmar som knappast verkade rustad för den hårda musikbranschen. Debutalbumet känns som hennes revansch mot allt som gick fel.
Singeln ”Me without u” – en egen version av ”Stereo love”, Edward Mayas och Vika Jigulinas kärlekskranka rumänska dragspelsklassiker från 2009 – sitter som gjuten i Felicias grepp. ”I’m a better me without you”, sjunger hon i refrängen. En triumfartad stund av slutgiltig frihet, där tankarna går lika mycket till toxiska samarbetspartners och Fröken Snusk själv som potentiella ex.
BÄSTA SPÅR: ”Me without u”.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik