Exemplet är varken unikt eller nytt. Under ganska lång tid har mindre använts i stället för färre. En del exempel låter vi nog passera onoterade, till exempel ”det är mindre bilar på den bortre parkeringen”, vilket kan vara relevant information för en bilförare. Ingen tolkar det som en parkering för småbilar. Det hindrar inte att många vill ha färre, i stället för mindre.
Hur förklarar man den här variationen? Jo, de flesta substantiv är räknebara, de finns i singularis och pluralis: dörr/dörrar, stol/stolar och bok/böcker. Sådana substantiv kallas artnamn. En mindre grupp substantiv är inte räknebara, till exempel luft, vatten och gyttja. Dessa kallas ämnesnamn.
De räknebara orden kan anges i antal: tre hus och fem bilar. Är det gott om dem, kan man säga många hus och flera bilar. Om antalet ökar eller minskar kan det uttryckas med fler och färre. Fem gyttja och fler luft går däremot inte att säga.
Men allt är inte så enkelt. Om det byggs många hus, kan man säga att ”det byggs mycket hus”, liksom man kan säga ”mycket bilar på parkeringen”. Då är det inte antalet enskilda hus eller bilar som är det relevanta utan mängden.
En familj kan ha ”många barn”, medan det kan vara ”mycket barn” i kvarteret. Precis när det passar med mycket i stället för många varierar, och åsikterna går i sär. Det får både vi och språket leva med.
Ett uttryck för stor mängd är en massa (en massa bilar). Nu har det blivit vanligt att man säger och skriver enbart massa i stället för en massa. En del vanligtvis stillsamma personer protesterar livligt när ett litet oskyldigt en saknas.
Argumentet ”Så sa vi inte förr!” är inte så imponerande, men så kan det låta.
Man kunde ju i stället fundera över ordet massa. Vi vet vad mandelmassa och pappersmassa är, materia utan enskilda delar. Men så har vi sedan 200 år ordet folkmassa, en stor mängd men definitivt med enskilda individer.
Ett annat irritationsmoment är ett färre antal, som i ”lärare kräver ett färre antal elever i klassen”. Det började på 1990-talet. Tidigare sa man ett mindre antal (eller bara färre). Det hette ”ett stort, litet, större eller mindre antal”. Antal är inte ett räknebart substantiv.
Frasen ett färre antal är förmodligen en så kallad hyperkorrektion. Man vet att mindre borde ersättas av färre, som i ”mindre elever i klassen”. Hur små då, undrar vän av ordning? Det passar bättre med färre elever.
Men detta innebär inte att mindre alltid ska ersättas med färre. I ett färre antal har man korrigerat även när man inte borde, alltså en hyperkorrektion. I sin vilja att göra rätt, gör man fel. Fel som eventuellt kan bli rätt i framtiden.
Så kan det vara med ett flertal språkliga påhitt. Frasen ett flertal betyder ’flera, några stycken’. I dag används ibland flertalet i stället ett flertal, vilket kan irritera eftersom man lärt sig att flertalet betyder ’majoriteten’. Vad betyder ”flertalet elever blev underkända”? Var det majoriteten som underkändes eller några stycken?
Exemplen visar att det kan vara svårt med matematiken i språket. Krånglet beror på hur vi med språkliga uttryck skiljer mellan det räknebara och det icke-räknebara.
Lars-Gunnar Andersson, professor emeritus i modern svenska