Vad handlar det här egentligen om?
Ska man vara lite drastisk handlar det om Sverigedemokraternas identitet. Partiet föddes ut den rasistiska kamporganisationen Bevara Sverige svenskt, en rörelse vars hela idé var att skilja folk från folk. Fram till 1999 stod det i partiprogrammet att personer som kommit till Sverige från länder utanför den ”västerländska kulturkretsen” efter 1970 skulle återvända till de land de kom ifrån. Det omfattade fram till 1996 även adopterade, som inte heller de ansågs kunna bli svenska.
Jimmie Åkesson tog över som partiledare 2005 och samma år skrevs det man valt att kalla öppen svenskhet in i principprogrammet: ”Svensk är den som av sig själv och som av andra uppfattas som svensk. I praktiken innebär detta ett slags öppen svenskhet, med möjlighet för människor med annat ursprung att tillhöra den svenska nationen”.
Efter riksdagsinträdet 2010 införde partiet också en nolltolerans mot rasism, för att ytterligare understryka att Sverigedemokraterna brutit med ursprungstankarna.
Men alla medlemmar och gräsrötter har inte accepterat det här fullt ut och SD-historien är full av exempel på uteslutningsärenden som handlar just om detta.
Varför är det här så laddat?
Det som gjort den nu aktuella konflikten så laddad är att huvudpersonerna är Richard Jomshof och Mattias Karlsson, två av de personer som tillsammans med Jimmie Åkesson skapat det moderna SD. Även om Jimmie Åkesson alltid varit den självklare centralfiguren går det inte att överdriva hur viktiga de varit för att göra en liten marginaliserad rörelse till ett av landets största partier.
Det är kort sagt inte vilka personer som helst, och inte vilken fråga som helst. För ett parti som enligt det gällande principprogrammet har en ”nationalistisk grundsyn”, så är frågan om svenskhet och vem som är svensk central. Titta bara på en fråga som den om återvandring, som partiet driver allt hårdare: man vill helt enkelt inte ha kvar personer som man menar inte lyckats anpassa sig i tillräckligt hög grad i landet.
Problemet är att det uppstår gränsdragningsproblem så fort man öppnar för den här diskussionen. Som Jimmie Åkesson skriver i sin debattartikel: ”Hur ska vi definiera svenskhet när Sverige inte längre är ett lika homogent land som för 50 år sedan?”
Ja, hur?
Här svingas det just nu vilt. En del menar att Mattias Karlsson går för långt. På sociala medier skriver folk att han låter som vilken socialdemokrat som helst. I SD är det bland de värsta skällsord som går att ta till.
Kritikerna menar att frågan blivit för personlig för honom. Anledningen är att hans fru har en mamma som är adopterad från Indien, något han själv berört bland annat då partiets vitbok presenterades i Almedalen 2025. ”Det gör mig jävligt förbannad att tänka på att några av de som grundade mitt parti inte skulle se min dotter som svensk,” sa han då.
Vad kommer det att leda till?
På ett sätt har det som är den självklara slutpunkten i alla SD-bråk redan inträffat: Jimmie Åkesson har satt ned foten.
Men frågan är om det räcker den här gången.
Richard Jomshof som står för den avvikande linjen är inte precis känd för att ändra sig.
Dessutom kommer allt detta bara månader efter det att partiet för första gången backade i ett riksdagsval, och där åsikten att Sverigedemokraterna nog blivit lite för mycket en del av etablissemanget sannolikt är huvudförklaringen i vart fall för en och annan gräsrot. Det talar för att det kanske krävs mer än en lång debattartikel för att få alla partiets väljare att känna sig bekväma med att precis alla kan vara svenskar, bara de så vill.