Artikeln i korthet
Den här veckan befinner sig det svenska damlandslaget i längdåkning på höghöjdsläger i italienska Val Senales.
Eller... nej, det stämmer inte riktigt.
Fakta är att bara fyra av a-landslagets åtta åkare finns på plats (Linn Svahn, Maja Dahlqvist, Emma Ribom och Moa Ilar).
Och det är ingen slump. Exakt så har trenden varit de senaste åren.
Flexibiliteten inom laget har ökat dramatiskt. De individuella uppläggen har blivit allt fler. Och träningsläger med alla åkare samlade är numera närmast en utopi.
– Vi är ett ganska erfaret lag. Många har varit med länge. Då tycker jag det är fint att vi kan vara lite flexibla och att det finns utrymme för att individanpassa, säger Emma Ribom som själv tillbringat sex veckor av försäsongen i USA.
– Jag själv känner att ju äldre jag blir, ju fler år jag varit med, desto större behov har jag av att få möjlighet att göra min grej.
Frida Karlssons specialupplägg
Frida Karlsson är ett annat exempel. Förutom några dagar på försäsongens första läger i Riksgränsen i juni har superstjärnan haft ett eget upplägg.
Så är det även under de allra sista veckorna inför säsongspremiären i Bruksvallarna.
A-laget och utvecklingslaget delar upp sig mellan den höga höjden i Italien och låglandet i Sverige – samtidigt som Ebba Andersson och Frida Karlsson drar i väg på vars ett håll i Spanien.
– Man måste ha lite fingertoppskänsla när de kommit upp på den här nivån efter att ha varit med många år. Då måste man kunna tvista till det lite för dem individuellt, säger damtränaren Johan Granath.
Men det finns också en baksida.
– Ja, jag tror absolut att det finns några negativa aspekter av det här. Att det bara är några få a-lagstjejer med på en del läger, säger Emma Ribom.
Här tränar landslagsdamerna inför säsongspremiären
Val Senales, Italien: Maja Dahlqvist, Moa Ilar, Emma Ribom, Elin Henriksson, Lisa Ingesson, Märta Rosenberg.
Sierra Nevada, Spanien: Frida Karlsson.
Mallorca, Spanien: Ebba Andersson.
Trysil, Norge: Johanna Hagström, Lisa Eriksson, Moa Lundgren, Evelina Crüsell.
Haags varning inför framtiden
Anna Jönsson Haag, expert på SVT under OS senast, är inne på samma linje. Att det hela framför allt kan drabba yngre åkare som i dag står just utanför A-landslaget.
– Det vara en fara för de som kommer underifrån. Speciellt när Sverige just nu har ett gäng i a-laget som är i sluttampen av sina karriärer, säger Anna Jönsson Haag.
Sedan fortsätter hon:
– Då är frågan vad som händer med glappet? Det är en fara för återväxten.
Samtidigt är Anna Jönsson Haag tydlig med att för stjärnåkarna i A-laget är det positivt att få styra mer över sin träningsvardag. Vilket gör situationen extrem komplicerad.
– Det är en jäkla balansgång. Vi ska ju heller inte låta de som redan är där uppe betala priset.
Frida Karlssons svar: ”Måste inte ske på lägren”
Skillnaden är stor jämfört med de år som Anna Jönsson Haag själv tillbringade i landslaget. Då var det uttalat på ett helt annat sätt att alla skulle vara med på läger. Hur viktigt det var att alla skulle få mäta sig dagligen med de allra bästa – som Charlotte Kalla.
Ida Ingemarsdotter, var en av åkarna som var med i landslaget på den tiden. I dag är hon en av tränarna för damlandslaget.
Men Ingermarsdotter menar att det inte riktigt går att jämföra.
– Då var det ju en individ som var extremt bra. Nu har vi ett helt A-lag där alla vunnit världscupsegrar. Så det är en annan situation än för 15 år sedan, säger Ida Ingemarsdotter.
Frida Karlsson konstaterar att hon planerade att vara med på två landslagsläger under försäsongen – men att det till slut knappt blev någon tid tillsammans alls med laget.
– Jag blev sjuk innan det andra lägret i Torsby. Vi har inte så många samlingar med laget, så det var tråkigt. Men det är kul att träffa alla här i dag, även om det blir lite kort, säger Karlsson på landslagets mediedag i Stockholm.
Hon delar inte Anna Jönsson Haags oro för återväxten i laget.
– De flesta av oss bor i Östersund, så vi kan träna med varandra ändå. Det måste inte ske på lägren, utan vi kan styra ihop det på hemmaplan också.