Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | LSS
Löftena finns i partiernas vallöften. Socialdemokraterna skrev i sitt valprogram att rätten till assistans och LSS behöver stärkas och att kvaliteten ska förbättras. Moderaterna betonar en likvärdig tillämpning av LSS, förbättrade bedömningar och stärkt tillsyn genom befintliga myndigheter. Sverigedemokraterna vill minska kommunala skillnader och stärka uppföljningen av LSS. Centerpartiet ville att LSS ska återställas till lagens ursprungliga intentioner. Kristdemokraterna vill ha rättssäkerhet, trygghet och kontinuitet, bland annat genom starkare skydd mot tvångsflyttar. Liberalerna lovade en ny LSS-reform och Miljöpartiet ville stärka rätten till stöd och service. Vänsterpartiet vill stärka LSS som rättighetslag och minska kommunernas möjlighet att begränsa stödet av ekonomiska skäl. Det här är inte ett block mot ett annat. Alla riksdagens partier vill uttryckligen åt samma håll.
Och det behövs! Under många år fungerade LSS som det var tänkt. I stort sett alla fick det stöd de behövde. Så är det dessvärre inte i dag. I många kommuner pågår kraftiga neddragningar av stöd och insatser. Ungdomar med Downs syndrom, intellektuell funktionsnedsättning (IF) och autism får avslag på LSS-bostad när de ska flytta hemifrån. Personer som bott i LSS-bostad i tiotals år tvingas flytta eller få sina beslut om boende tidsbegränsade. Ledsagare och kontaktperson plockas bort. Personlig assistans har blivit mycket svår att få, och den som har assistans riskerar att förlora stödet eller få betydligt färre timmar.
Förra året avslogs 78 procent av ansökningarna om LSS-bostad i Borås, 68 procent i Malmö och 56 procent i Borlänge, för att ta några exempel. Detta när siffran borde ligga närmare noll. Ingen söker en gruppbostad eller servicebostad utan att behöva det.
Bakom siffrorna finns människor. Hanna och Simon har Downs syndrom, är i 25-årsåldern och vill flytta hemifrån, men får nej av Danderyd och Borås. André i Malmö och Leo i Södertälje vill också flytta till en egen bostad, men får nej. Anton i Trollhättan och Tim i Österåker tvångsförflyttas från sina LSS-bostäder. Exemplen är många. Personer som har haft insatser i åratal ska nu klara sig själva. Det gör de inte.
Dessutom finns stora brister i många av de boenden som finns. Riksförbundet FUB:s nyligen publicerade ”Eländesrapporten” visar på bristande omvårdnad, vanvård, begränsningsåtgärder och fysiska och sexuella övergrepp. Allvarliga händelser är tre gånger vanligare inom LSS-verksamhet än inom äldreomsorgen. FUB har hittills polisanmält fyra kommuner för dödsfall och allvarliga brister.
Det är inte bara vi inom funktionsrättsrörelsen som ser bristerna. Socialstyrelsen har varnat för utvecklingen i sina årliga lägesrapporter. I våras kom Riksrevisionen med rapporten ”LSS – ett kommunalt uppdrag under statens styrning och kontroll”, där de konstaterar samma sak som vi: möjligheten att få insatser beror helt på vilken kommun du bor i. Vi kallar det LSS-lotteriet.
Innan LSS kom vanvårdades personer med funktionsnedsättning på statliga och regionala institutioner. Dit har vi som tur är inte återvänt. Men i dag lägger samhället i stället ansvaret på de anhöriga att agera personliga assistenter, boendestödjare eller hyresvärdar, trots att riksdagen är överens om att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva som andra, vara självständiga, flytta hemifrån och ha inflytande och valfrihet.
Det är inte pengarna som saknas. Jag var själv kommunstyrelsens ordförande i Södertälje 1998–2011. Även då var tiderna kärva, och faktum är att den kommunala ekonomin är bättre i dag än på 1980- och 1990-talen, när LSS-verksamheten byggdes upp.
LSS-lagen håller i grunden. Problemet är att lagen inte följs. Partierna säger en sak nationellt, medan deras förtroendevalda i kommunerna gör något helt annat. Det får brutala konsekvenser för personer med allvarliga funktionsnedsättningar och deras anhöriga.
LSS-lotteriet, där bostadsorten avgör om du får stöd eller inte, kan inte fortsätta. Det är inte rättssäkert och inte värdigt ett välfärdsland som Sverige.
Men riksdagen kan stoppa nedmonteringen av LSS nu. Socialutskottet kan på eget initiativ föreslå att riksdagen ger regeringen i uppdrag att agera för att förtydliga LSS-lagen och införa en nationell uppföljning och kontroll, oavsett vem som till slut bildar regering.
I riksdagen är alla partier överens om att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva som andra och delta i samhällslivet: gå på möten, utöva eller se på kultur och idrott. Det var riksdagen överens om redan 1993, när den enhälligt antog LSS. Nu har riksdagen möjlighet att lika enhälligt agera för att se till att lagen också följs.
Anders Lago
förbundsordförande FUB, en intresseorganisation för personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras anhöriga.