Lämnade Ukraina ensam – restaurangjobbet lyft för Artem
Som 16-åring flydde Artem Medianyk ensam från bomberna i Ukraina. Två år senare försöker han fortfarande hitta rätt i Sverige, med skola, boende och pengar. Praktiken på en ukrainsk restaurang är ett första steg mot ett eget liv.
– Jag känner mig mycket mer självständig nu, säger han.
Artem Medianyk rör runt med en slev i den rostfria kastrullen med borsjtj. 18-åringen ler stort när ångorna stiger mot taket och rödbetsdoften sprider sig i köket.
Men det var ju inte här, i ett kök utanför Tumba söder om Stockholm, som han skulle vara. Livet var perfekt för några år sedan. Som ung tonåring bodde Artem med sina föräldrar och sin äldre bror Daniil på en gård i Lyubotyn, en småstad utanför Charkiv i östra Ukraina. På fritiden körde Artem runt på en scooter med kompisarna, eller så hjälpte han föräldrarna med att sköta hönsen, ankorna och grisarna.
– Livet var fantastiskt. Och åkte man in till Charkiv fanns det massor att göra, bland parker och vackra byggnader. Bara att gå runt där…
Han tystnar, häller upp soppa i en djup tallrik och dukar noggrant upp den på en träbricka bredvid vitlöksbröden pampuschky, små fläskbitar och en stor klick med smetana.
Den 22 februari 2022 förändrades Artems och alla ukrainares liv radikalt. Rysslands fullskaliga invasion inleddes och kriget kom snabbt nära Artems och Daniils gård.
– En dag gick jag ut på gården för att mata djuren och så tittade jag upp. Ovanför vårt hus sköt de ner en raket som exploderade i skogen, bara 200 meter ifrån mig. Hela huset skakade och puts föll ner från väggarna. Det var otäckt, minns Artem.
Brodern Daniil lämnade Ukraina och kom efter en sejour i Bulgarien till Stockholm. Artem tvekade länge på om han också skulle ta steget och flytta efter sin bror. Familj och vänner i ena vågskålen, kriget och en oviss framtid i den andra. Längtan bort tog till slut över.
– Jag förstod att jag behövde prova något nytt, säger Artem.
Mitt i vintern gick bussresan genom Europa, med långdragna gränskontroller och förseningar.
När Artem äntligen kom fram till Stockholm var staden klädd i vinterskrud och naturen och skärgården fascinerade.
Men livet i den nya staden blev inte alls som Artem tänkt sig. Han berättar om en god man som slutade höra av sig, om fosterfamiljer som inte brytt sig om honom – och om utebliven hjälp att söka utbildning.
För tillfället väntar 18-åringen på att få börja på Komvux och under tiden får han 500 kronor i månaden i ersättning från kommunen.
– Det räcker inte långt, säger Artem, som i dag har sin bror Daniil på besök på restaurangen Cafe UA.
Duon inventerar kylen tillsammans under högljutt gnabbande. Daniil har jobbat i köket tidigare och vet var grönsakerna ska vara. Och titt som tätt passar han på att rätta lillebroderns svenska.
– Syskonkärlek, säger Daniil och skrattar.
Bröderna är två av nära 1 500 så kallade ensamkommande flyktingbarn som lämnat Ukraina för Sverige sedan kriget inleddes. Gruppen är sårbar.
– Vi har förstått att ensamkommande unga löper större risk för att stöta på olika problem. De som inte har någon som tar hand om dem kan bli lurade eller utnyttjade, eller hamna i fel umgängeskretsar, säger Alyona Kashyna, vice ordförande vid Nordic Ukraine Forum, en ideell organisation som vill stärka banden mellan Sverige och Ukraina.
Artem tar ett varv runt i köket och skrapar bort smuts vid spisen, håller ytorna spegelblanka med en trasa. Grundaren av Cafe UA, Henrik Björkegren, ser på. Han kommer ursprungligen från Ukraina men har bott i Sverige i 20 år.
– Vi kombinerar mat och kultur och visar upp Ukraina på det sättet. Och så försöker vi också hjälpa ensamkommande så gott vi kan.
På Cafe UA är det bara ensamkommande ukrainska flyktingar som får jobb som serveringspersonal och medhjälpare i köket. Daniil var först ut av bröderna Medianyk. På restaurangen fick han arbetslivserfarenhet och rekommendationer och kunde sedan landa ett jobb som säljare på en klädbutik i Gallerian.
Sedan ett par månader gör Artem nu en liknande resa, som praktikant. Henrik nickar uppskattande mot sin adept.
– Han lär sig väldigt snabbt. Vissa rätter kan han göra helt på egen hand numera, säger Henrik Björkegren och fortsätter:
– Det är viktigt att få börja någonstans, bygga referenser och hela tiden lära sig nya saker. På så sätt kan man skaffa en bra grund på arbetsmarknaden.
En annan viktig faktor är egna pengar. Artem kan få in 10 000 kronor i månaden på restaurangjobbet. En del av den första lönen gick till att ersätta en trasig mobilladdare och köpa nya byxor.
– Pengarna förändrar väldigt mycket för mig. Jag känner mig mycket mer självständig nu.