Svenska Barnmorskeförbundet ser allvarligt på motståndet mot att utveckla svensk graviditets- och förlossningsvård. När uppskattade vårdmodeller med lovande resultat avvecklas innan deras potential har prövats fullt ut går vi miste om möjligheter att förbättra vården. Det riskerar också att försvaga barnmorskans kompetens.
I Malmö har över 400 kvinnor under två år remitterats till projektet Min Barnmorska, som företrädare för Vårdförbundet skriver om på Aktuella frågor (19/10). Trots positiva erfarenheter ska verksamheten läggas ner med hänvisning till bland annat jämlik vård, bemanning och kostnader.
Min Barnmorska bygger på kontinuitet; en känd barnmorska eller ett litet team följer kvinnan genom graviditet, födsel och eftervård. Det skapar förutsättningar för trygg och personcentrerad vård. Kontinuiteten är särskilt betydelsefull för kvinnor med förlossningsrädsla, negativa vårderfarenheter, psykosocial sårbarhet eller språkbarriärer.
Socialstyrelsen rekommenderar fortsatt forskning om relationella kontinuitetsmodeller för gravida med behov av utökat stöd för att få mer kunskap om hur modellerna fungerar i svensk kontext. Men hur är det möjligt om verksamheter som möjliggör uppföljning och forskning läggs ner?
Världshälsoorganisationen, Internationella barnmorskeförbundet, FN:s barnfond och FN:s befolkningsfond lyfter fram barnmorskebaserade vårdmodeller som vägen framåt för en mer jämlik, säker och personcentrerad vård för kvinnor och nyfödda. Kontinuitet och samarbete mellan professioner är centrala delar.
Forskning visar att barnmorskeledd kontinuitetsvård ökar sannolikheten för spontan vaginal födsel, minskar vissa medicinska ingrepp och förbättrar kvinnors erfarenheter av vården. Ny forskning visar även samband med fler spontana vaginala födslar, färre planerade kejsarsnitt, lägre risk för prematur födsel och minskad risk för behandlingskrävande gulsot hos nyfödda jämfört med matchad standardvård.
I slutrapporten för Min Barnmorska i Malmö var andelen planerade kejsarsnitt 14,3 procent, jämfört med 30,6 procent bland kvinnor med förlossningsrädsla i ordinarie vård. Andelen akuta kejsarsnitt var 12,7 respektive 19 procent. Resultaten ligger i linje med tidigare forskning, även om det finns skillnader mellan grupperna som kan innebära att andra faktorer också påverkar.
Sammantaget finns skäl att utveckla och utvärdera relationell kontinuitetsvård, inte avfärda den. Vårdformer som Min Barnmorska kan komplettera den ordinarie vården och möta behov som en fragmenterad graviditets- och förlossningsvård inte tillgodoser. Målet är att erbjuda vård utifrån kvinnors olika behov, inte att alla ska få samma vård.
Att ge mer individualiserat stöd till gravida kvinnor är inte ett privilegium, utan en förutsättning för jämlik vård. Kontinuitet efterfrågas i andra delar av hälso- och sjukvården, exempelvis genom möjligheten till en fast läkarkontakt i primärvården. Varför ska födande kvinnors behov av kontinuitet ignoreras?
En säker födsel handlar inte enbart om medicinska utfall. Kvinnor har rätt till delaktighet, att kunna ge informerat samtycke och få respekt för sin kroppsliga integritet vid barnafödande. För vissa fungerar ordinarie vård väl, för andra kan en etablerad relation till en känd barnmorska vara avgörande för trygghet och förlossningsupplevelse.
Förlossningstrauman kan leda till psykisk ohälsa och förlossningsrädsla, vilket kräver riktade vårdinsatser inför nästa graviditet. Det kan bidra till fler kejsarsnitt och att kvinnor undviker eller skjuter upp ytterligare graviditeter.
Offentliga medel ska användas ansvarsfullt, men verksamhetens kostnader säger inte något om dess samlade samhällsekonomiska kostnader och nytta. Stora resurser satsas på avancerad teknik och journalsystem, samtidigt riskerar alltid kvinnovården och barnmorskans verksamhetsområde att drabbas av besparingar.
De långsiktiga konsekvenserna behöver därför utredas, inte minst eftersom relationella kontinuitetsmodeller kan skydda mot traumatiska förlossningsupplevelser. Hälsoekonomiska analyser måste omfatta hela vårdkedjan och att hänsyn tas till medicinska utfall, kvinnors valmöjligheter och barnmorskors arbetsmiljö.
Inför val talar politiker gärna om att stärka förlossningsvården och prioritera kvinnors hälsa. Det måste också märkas i besluten. En nedläggning av Min Barnmorska väcker frågor som berör hela Sverige: Vilken plats ska kontinuitet och kvinnors önskemål ha i framtidens förlossningsvård, och hur ska barnmorskans kompetens tas till vara?
Svenska Barnmorskeförbundet uppmanar Region Skånes hälso- och sjukvårdsnämnd att ta beslut om att inte lägga ner Min Barnmorska. Om arbetstidsavtal, bemanning eller ersättningssystem försvårar kontinuitetsvård måste problemen hanteras. Ta till vara erfarenheterna, väg in forskningen och utred de långsiktiga konsekvenserna.
Det är inte lyx att erbjuda förlossningsvård som har vetenskapligt stöd och potential att förbättra medicinska utfall och kvinnors erfarenheter.
Kontinuitet är en grundläggande del av en jämlik, personcentrerad och kunskapsbaserad svensk förlossningsvård och ingår i barnmorskans kompetens.
SKRIBENTERNA
Eva Nordlund, ordförande Svenska Barnmorskeförbundet
Erica Solheim, vice ordförande Svenska Barnmorskeförbundet
Anja Lundström, vice ordförande Svenska Barnmorskeförbundet
Charlotte Elvander, styrelseledamot Svenska Barnmorskeförbundet
Li Thies-Lagergren, styrelseledamot Svenska Barnmorskeförbundet, ordförande Nordiskt Jordmorförbund
Malin Bogren, styrelseledamot Svenska Barnmorskeförbundet, styrelseledamot European Midwives Association
Anna Cagnell, styrelseledamot Svenska Barnmorskeförbundet
Therése Linberg, styrelseledamot Svenska Barnmorskeförbundet
Hélen Bengtsson, styrelseledamot Svenska Barnmorskeförbundet
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.