Killen som mötte oss var slut.
På energi, utan tvekan, och kanske mer än så. Huvudet sänkt, blicken glåmig, minspelet nedstämt. Med bara några dagar kvar till premiären mot Tunisien såg Lucas Bergvall ut att vara helt knäckt.
Vi var många som reagerade. Förbundets representanter på plats var noga med att påtala att han hade tränat hårt i värmen och behövde äta, och så var det säkert.
Men kanske var det något utöver det som besvärade honom. Graham Potter hade ägnat träningen samma dag åt matchförberedande moment och placerat ut sin startelva.
Bergvall var utanför.
I bakgrunden pågick en rannsakan av situationen i Tottenham, där Roberto De Zerbi kommit in som ny tränare. Sommaren har inneburit en frenetisk jakt på nya mittfältare till Spurs. Bara några dagar efter det dystra uppträdandet i Dallas läckte nyheten att Bergvall är på väg bort från London.
Första perioden av inbromsning
För en spelare som vuxit upp i en hype-farkost är det en ny punkt att nå, förstås.
Bergvall var en sorts barnstjärna, uppburen av stolta tränare som postat klipp med honom på internet, idoliserad av jämnåriga, uppsnackad av scouter, i Nike-reklamer och sida vid sida med BP:s pokaler.
Provträningar med världens största klubbar, seniordebut tre timmar efter att han slutade med napp, ett kort stopp hos Djurgården – och så dragkamp mellan Barcelona och Tottenham innan han slog transferrekord.
I Premier League började allt bra, han var ljuspunkten under en mörk Tottenham-period, på randen till ett definitivt genombrott – men så kom det senaste året, och med det karriärens första period av inbromsning.
Vet inte när han ska läsa av rummet
Mycket med Bergvall fångar människors uppmärksamhet, det finns en sorts otålig förväntan på honom, hans insatser, intervjuer och karriär.
Ofta utstrålar han samma känsla själv. Potentialen har bråttom ut.
Spelstilen är sprakande; han är lika explosiv och teknisk som positiv, vill göra saker varje gång han får bollen. Han spelar rolig fotboll, framåt hellre än i sidled, dribblar, accelererar, skjuter. Med sin kalufs och fysik är han också sinnebilden av en tonårsidol, vilket göder känslan av stjärna på väg fram.
Det som stoppat honom från mer speltid i England är i stora drag samma sak som hållit honom utanför elvan i landslaget.
Han vet inte alltid när han ska riva framåt och när han ska stanna upp och läsa av rummet.
Några minuter in i inhoppet mot Japan – där han spelade upp sig på ett väldigt bra sätt i andra halvlek – fick vi se en typisk situation. Viljan att driva bollen genom lagdelar i fel läge kostade ett bolltapp och resulterade i en klumpig tackling.
Det är därför Graham Potter hellre använder honom som en sorts påverkansoperation. När matcherna spruckit upp är det perfekt att ta in Bergvall och låta honom riva genom bortglömda ytor. När en matchbild ska kureras och hanteras föredrar han ofta mer disciplin och en annan förmåga till värdering.
Ingenting med det är konstigt.
Sverige behöver att Bergvall når sin potential
Spetsegenskaperna gör Bergvall utslagsgivande, det syns när han spelar, som mot Polen där han var direkt avgörande. Unga spelare letar ofta efter rätt frekvens, han är inget undantag,
En nyckel ligger, som jag upplever det, i att inte se varje minut av varje match som en audition där han måste redovisa hela sitt register, utan lära sig andas, acceptera att göra det tråkiga lite oftare.
Samma sak gäller karriären.
Sverige behöver att Bergvall når sin potential. Det väller inte fram skickliga innermittfältare. Men det är inte exakt, precis nu måste vara hela skillnaden. Tvärtom går allt enligt plan.
En flytt från Tottenham? Helt perfekt!
Borde ta ett varv runt kvarteret
I dagarna blir Elliot Anderson, 23, den dyraste engelska spelaren genom tiderna när han går till Manchester City. Han tillbringade en tid på lån i Bristol Rovers innan han fick chansen i Newcastle, byggdes upp med stora lovord – men petade aldrig Sandro Tonali, Bruno Guimaraes eller Joelinton innan ekonomiska regler tvingade klubben att sälja honom till Nottingham – där han fick speltid, stabilitet och blev en av Europas bästa mittfältare.
Hur många spelare som helst slår igenom på allvar efter sin hype-peak.
Trenden har utvecklat sig länge. Det är många år sedan Chelsea inte hade plats för Mohamed Salah, Kevin De Bruyne och Romelu Lukaku. Ansamlingen av talang till de största klubbarna innebär att exceptionella begåvningar hamnar längre bak i kön och reas ut. Det går verkligen att fynda i andravågen.
Bara i landslaget har Bergvall två bra exempel bland sina lagkamrater i Alexander Isak, som aldrig slog igenom i Borussia Dortmund, och Anthony Elanga, som och hittade rätt i Nottingham han också.
Båda fick ta ett varv runt kvarteret. Bergvall borde göra samma sak, ta en nypa luft och komma tillbaka som spelaren vi behöver att han blir.