Många vill ge blod efter olyckan – samtidigt som vreden växer mot regeringen
ALCÁZAR DE SAN JUAN. Minst 69 personer omkom i den stora tågolyckan i Spanien i onsdags och fler än hundra vårdas fortfarande på sjukhus. I småstaden Alcázar de San Juan är vården hårt ansträngd – och personalen vädjar om blodgivare.
– Jag ville göra det jag kan, säger Laura Palos när hon sitter och låter blodpåsen fyllas.
Kön ringlar lång utanför blodcentralen i staden Alcázar de San Juan, sex mil från olycksplatsen. Här vårdas ett 40-tal av de skadade, varav minst en uppges vara mycket allvarligt skadad. De övriga har förts till Toledo, Ciudad Real och sjukhus i Madrid.
I onsdags gick larmet här strax efter nio.
Då hade höghastighetståget från Madrid till Sevilla just kört in i det andra, stillastående tåget.
Kollisionen var enorm – och sjukhuset i Alcázar de San Juan låg närmast olycksplatsen.
– Det dröjde inte länge innan det började komma ambulanser. All personal här kallades in, även de som var lediga, säger den pensionerade läkaren Javier Mata, som själv anmält sig som volontär på blodcentralen.
Sjukhuset gick ut med en vädjan till allmänheten på onsdagen om fler blodgivare.
Och det är många som vill hjälpa till.
– Fler än 400 har kommit hit sedan i går. Det är unikt, vi har aldrig sett något liknande, säger Julio Garcia, som sitter vid ett skrivbord och tar emot blodgivarna.
De får fylla i blanketter, svara på frågor om sin hälsa – och sedan är väntetiden mer än en timme.
En av dem som väntat tålmodigt är den 47-årige Miguel Angel Ucendo Cruz. Han är lastbilsmekaniker på en Volvoverkstad i staden.
– Det är fint att se att så många vill hjälpa till. Jag har själv gett blod i många år och när jag hörde om katastrofen i går ville jag så klart gå hit, säger Miguel Angel Ucendo Cruz, medan han sitter på britsen.
Bredvid honom har den 51-åriga läraren Laura Palos precis satt sig ned. Hon var på sjukhuset för att besöka sin cancersjuke far, och bestämde sig då också för att ge blod.
– Det känns det viktigt. Jag har en rätt ovanlig blodgrupp, säger hon.
Vad känner du efter det som hänt?
– Jag känner en väldigt stor sorg, stor frustration... och dessutom indignation. För hur kan det komma sig att vi betalar så höga skatter – och ändå är järnvägen i så dåligt skick? Det här är ju den andra stora tågolyckan på mindre än ett år!
– Alla måste ta sitt ansvar. Och den som i slutändan är ansvarig för det här är vår regering, säger Laura Palos.
I januari i år ägde en annan stor tågolycka rum i Adamuz, på samma linje mellan Madrid och Sevilla. Då var orsaken en stor spricka i rälsen som fick ett höghastighetståg att spåra ur. 46 personer omkom och många skadades.
Flera mindre incidenter har sedan ägt rum i år – och en del spanjorer har börjat undra om det verkligen är så säkert att ta tåget som det ofta sägs.
– Jag studerar till apotekare i en annan stad och pendlar nu med tåg varje dag. Men när jag satte mig på tåget i går var jag faktiskt rädd, säger Miriam Galindo, 24, en annan av blodgivarna.
Inom oppositionen kräver man transportministerns huvud på ett fat.
Lokförarfacket har i flera år krävt bättre underhåll, utan att få gehör. På torsdagen strejkar facket – en aktion som var utlyst sedan tidigare. Men från regeringens håll försöker man ducka kritiken och i stället lägga skulden på trafikledningen i Madrid.
En polisutredning har inletts parallellt med den interna utredning som alltid görs vid olyckor av det här slaget. Och att döma av inspelningar som läckts till spanska medier av kommunikationen mellan lokförarna och kontrollcentralen verkar flera allvarliga misstag ha begåtts.
Det signalsystem som ska garantera säkerheten slutade fungera helt omkring klockan halv nio på onsdagsmorgonen. Vad som orsakade det är ännu oklart.
Trafikledningen tog då över kontrollen manuellt. Men i stället för att uppmana de berörda tågen att köra långsamt (omkring 40 kilometer i timmen), gav trafikledaren klartecken för att köra i ”normal” hastighet. Det kan på denna sträcka betyda 200 kilometer i timmen, enligt spansk radio.
I praktiken betyder det att bromssträckan blir upp till två kilometer lång. Lokföraren är därför helt beroende av att trafikledningen ger rätt information.
Något som av allt att döma inte skedde denna gång.
Klockan 8.54 ägde den fruktansvärda kollisionen rum när höghastighetståget körde rakt in i ett annat tåg, som hade varskott trafikledningen om att det hade tekniska problem.
Hur kunde det gå så fruktansvärt fel?
Spaniens premiärminister Pedro Sánchez besökte på torsdagen olycksområdet och sade då:
– Vi arbetar dag och natt just nu, inte bara för att kunna ge svar till de anhöriga till offren, utan också, så klart, för att klargöra varenda detalj i den här tragedin. Vi kommer givetvis också att stärka säkerheten, så att det här aldrig kan hända igen.