Solen står på när Spöktunneln mellan Knut den Stores torg och Clemenstorget ska invigas.
– Ni får tänka er att det är ungefär 278 procent läskigare när det är mörkt, säger Åsa Jensen, projektledare på Visit Lund, innan hon släpper in den nyfikna skaran som har samlats utanför grindarna.
Livs levande spöken patrullerar den vanligtvis stängda gången mellan torgen. En kvinna i blodstänkta vita kläder hoppar fram och frågar: ”Hur är läget?” innan hon springer iväg.
I ett mörkt tält väntar ännu fler spöken, skrik och spöklik dimma. Därefter en kortare labyrint.
– Det var inte läskigt alls. Spökena skrämdes inte så mycket. De stod mest där och skrattade, säger Ebba Muhr, 10 år, väl ute på andra sidan Spöktunneln.
Kanske om det varit mörkt hade det varit kusligt, tror både hon och systrarna Hedvig och Majken Torbjörnsson, 7 och 10 år.
Men lite rädda blev de allt.
– I slutet av det svarta tältet var det någon med insektsmask, säger Majken Torbjörnsson.
Enligt flickorna är det läskigaste spöket det som har flugögon och känselspröt.
Spöket har inget namn, berättar skaparen och skådespelaren Sofie Gruvesäter. Hennes figur är inspirerad av en nattfjäril och hon har gjort kostymen själv.
– Jag tänkte att det var roligt att göra någonting på insekter. Jag själv är livrädd för spindlar, säger hon.
”Ingen tidigare erfarenhet av att vara död krävs, men det är meriterande”, stod det i platsannonsen.
Sofie Gruvesäter har aldrig lämnat jordelivet, men hon har god erfarenhet av att spöka.
– Det var det roligaste jobbet jag någonsin haft, säger hon.
Då spelade hon en läskig clown på Liseberg. Nu gör hon rollen som ansvarsfullt spöke i Lund.
Hur tar du ditt ansvar som spöke?
– Jag har fotriktiga skor och regnjacka, skojar spöket.
Hon fortsätter:
– Man får skrämmas lite lagom mycket. Man ska bli rädd så att det kittlar, men inte så rädd att man drömmer mardrömmar i flera veckor, säger Sofie Gruvesäter.