Det pågår något sannerligen absurt i Sveriges riksdag. Talmannen Andreas Norlén lägger fram Elisabeth Thand Ringqvist (C) som sitt förslag till statsminister. Det är en kandidat som saknar ett trovärdigt regeringsalternativ. Det är en kandidat som inte ens själv vill bli statsminister. Och de partier som enligt talmannens förslag ska ingå i Elisabeth Thand Ringqvists regering vill inte heller ingå i den föreslagna regeringen.
Sammanfattningsvis: Ingen vill ha detta, ingen tror på det, inte ens kandidaten själv.
Eftersom Elisabeth Thand Ringqvists sonderingsuppdrag gick ut på att utreda förutsättningarna för en mittenregering ledd av Magdalena Andersson (S) borde det logiska vara att rösta om just Andersson som statsminister för just en mittenregering.
Med det sagt är det hälsosamt att genomföra fler statsministervoteringar. Talmannen hänvisar till att det kan sätta press på partierna. Som bekant blir det automatiskt extraval efter en fjärde misslyckad statsministervotering.
”Det är Socialdemokraterna som är elefanten i Andreas Norléns pressrum.”
Under presskonferensen på torsdagseftermiddagen använder han ordet ”partierna” som om det handlar om en homogen massa, i stället för att faktiskt uttala vilka partier det är som inte tar sitt ansvar för valresultatet.
Det är Socialdemokraterna som är elefanten i Andreas Norléns pressrum. Det är ju Magdalena Andersson som har utropat sig till valets segrare. Det var hennes medarbetare som beställde tårtor till partikansliet på Sveavägen 68 efter valresultatet.
Magdalena Andersson gick till val på att bli en stark statsminister. Frågor om hur hon skulle regera viftade hon bort med att ”det brukar ordna sig”. Och nu visar det sig att hon inte har sagt ens till talmannen om hur hon skulle vilja bilda regering. Frågade han inte ens?
Faktum kvarstår. Fyra partier som ville avsätta Tidöregeringen och som pekade ut Magdalena Andersson som statsministerkandidat vann en majoritet i riksdagen. Nu måste frågan redas ut: Kan hon bilda regering eller inte?