Så får Moderaterna också smaka sötman av missnöjesröster.
En framstormning i mätningen från Ekot/Indikator med 6,5 procentenheter i jämfört med valresultatet, en marginal till Socialdemokraterna på 0,7 procentenheter – så tajt har det inte varit sedan valet 2010, då M lade sig på 30,06 procent och S på 30,66.
Men det var ett faktiskt valresultat. Det vi ser nu är något annat.
För på samma sätt som Magdalena Anderssons parti inte behövde lyfta ett finger för att leda stort under nästan hela den gångna mandatperioden, har ju Ulf Kristerssons moderater knappt synts till sedan valet.
Och varför skulle de? Bättre att stillsamt fortsätta att styra landet, om än i en övergångsregering, och låta de rödgröna partierna hantera regeringsbildningsröran.
”Jag tror att det som speglas i det här, det är en otålighet som väljarna känner och den känner jag också. Jag vill såklart få en regering på plats och det är ju viktigt just nu att alla partier tar ansvar för valresultatet”, kommenterade Tobias Baudin, S partisekreterare till Ekot.
Nej, Baudin. Inte alla partier. Självklart ligger ansvaret tyngst på Magdalena Andersson, som ju under hela valrörelsen kaxigt meddelade att valet stod mellan ”en regering som leds av mig eller tolv sverigedemokratiska ministrar”.
När talmannen Andreas Norlén på torsdagen meddelade att riksdagen kommer att rösta om Elisabeth Thand Ringqvist (C) som statsminister på tisdag var det tydligt att detta bara sker för att ta processen framåt.
Fast mest talande var ändå Norléns svar på om Magdalena Andersson meddelat honom vilka partier hon skulle vilja bilda regering med.
”Nej”, svarade talmannen.
”Är du trött på henne?”, undrade Aftonbladets politikreporter.
”Jag älskar alla partiledare hela tiden”, svarade talmannen. Han såg trött ut.