Filmen ”Småstadsliv: Mellan himmel och körtburkar” har klättrat högt på den svenska topplistan och har blivit en succé norrut. Samtidigt visas den knappt i söder och storstäderna. Filmskaparen ser den tydliga geografiska klyftan som en följd av humorns rötter på landsbygden.
– Karaktärerna finns på riktigt. Jag sitter i en liten by som heter Alfta. Jag skulle kunna namnge och se dem allihop, de vandrar runt här på byn och det tror jag de gör på de flesta ställen norr om Dalälven, säger Christer Johansson.
”Inte meningen att vi skulle komma in”
Filmens oväntade framgång och vägen in på de större biograferna tror Christer Johansson kom som en överraskning för branschen.
– Vi kom från ingenstans och jag tror inte de större biograferna var beredda på den här succén. Det var väl inte riktigt meningen att vi skulle få komma in på den stora festen i de fina salongerna.
Gruppen ”Småstadsliv” startades en gång i tiden av Christer Johansson och barndomsvännen Christian Wallin, som utvecklade karaktärerna tillsammans i ett kök på deras dåvarande jobb.
När filmen väl fick chansen på en stor biograf i Uppsala sålde biljetterna slut på nolltid. Christer beskriver det som att den fula ankungen äntligen fick kliva in i finrummet.
”Blir intressant”
Mottagandet bland filmrecensenter har varierat kraftigt, från en etta i Dagens Nyheter till en trea i Gävle Dagblad.
– Det där var ju en drömrecension. Att de inte lär sig. Då vill de som inte är intresserade gå och se filmen. Det skapar ett intresse.
Han menar dock att sågningarna bekräftar att produktionen inte riktar sig till etablissemanget.
– När man blir så totalt sågad, då blir det ju intressant. Det är ju folket ute i stugorna som ska gå och se den här filmen, inte någon ”förståsigpåare”. Men det är väl inte roligt heller att bli sågad, men det är också kul.
Trots kritik och begränsat utrymme på storstädernas biografer fortsätter arbetet med humorkaraktärerna. Till sommaren planeras ett sommarspel i Österbybruk i Uppland där publiken återigen får möta figurerna på scenen.