Arvid Jurjaks är journalist och skribent på kultursidan. Han är baserad i Berlin.
Förra helgen tuttade en man fyr på Adolf Hitlers tehus, den byggnad i de bayerska Alperna som i internationella sammanhang bär det lite mer slagkraftiga namnet Örnnästet. Lite sent påtänkt, kan man tycka. Hade det skett under något av de få tillfällen Hitler faktiskt vistades där hade den misstänkte gärningsmannen, en 33-åring från Berlin, fått gator uppkallade efter sig.
Istället sitter han nu omhändertagen på en sluten psykiatrisk avdelning.
Frågan är vad som ska hända med de nedbrunna resterna på toppen av Kehlstein, som berget heter.
Fram till att flammorna började slicka väggarna i det snöiga oktobermörkret var platsen ett populärt rastställe för vandrare. Utsikten är ju lika hisnande för alla, turist som nazist. För Hitler var den rentav för hisnande. Hans höjdrädsla ska ha varit en av anledningarna till att han bara besökte huset 14 gånger.
Te drack han där förmodligen aldrig.
Däremot har skummande öl och bockwurst burits ut till otaliga gäster efter führerns fall 1945.
Med blåsorkester i matsalen fullbordades det populära konceptet.
Uppemot 400 000 turister besökte platsen varje år. Bara biljetterna för att åka buss dit inbringade varje säsong över 100 miljoner kronor.
Om kommersen kommer att återupptas är tveksamt. Chefen för minnesplatsen över koncentrationslägret Buchenwald, historikern Jens-Christian Wagner, har i veckan pekat ut verksamheten som ett ”etiskt gränsfall”. Nazistisk propagandaarkitektur lämpar sig inte för ”trivsel och förströelse”, sade han i lokalradion. Historikerns förslag: att låta ruinen stå som den är.
Det är i så fall inte första gången. Tyskland har genom åren handskats med nazirelaterade platser på olika sätt.
Hitlers bunker i Berlin till exempel, ett av stadens bästa tomtlägen. Där finns idag en illa efterhållen parkeringsplats. För den som letar finns det en skylt som upplyser om att diktatorn tog livet av sig här den 30 april 1945.
Och så har vi Joseph Goebbels lantställe som står och förfaller i Brandenburg. Det ville myndigheterna skänka bort 2024. I somras blev det känt att den amerikanska organisationen Counter Extremism Project kan tänka sig att använda platsen för att utbilda om antisemitism.
Staden Braunau am Inn, som visserligen ligger i Österrike, kommer för alltid att behöva leva med olyckan att Hitler föddes där den 20 april 1889. Något som ägaren av födelsehuset länge försökte slå mynt av innan staten tog ifrån honom huset 2017. Tidigare i år flyttade lokalpolisen in där i hopp om att kunna neutralisera platsen.
Förmodligen helt otänkbara idag är de fall där lägerbaracker omvandlats till bostäder. Som i Rehmsdorf, där bland annat Imre Kertész satt innan han skickades till Auschwitz. Vad den ungersk-judiske författaren tänkte när han under ett besök där 1985 såg sin lägertillvaro utbytt mot trädgårdstomtar och gräsmattor är svårt att veta.
Det finns en poäng i att låta förfallet ta över. Men hur ska man då göra med byggnaden för Görings flygvapen i Berlin där Tysklands finansminister sitter idag? Eller Olympiastadion?
Berlin arbetade länge på en ansökan om att återigen få arrangera OS där, exakt 100 år efter Hitlers propaganda-olympiad 1936. Det var inte bara jag som tyckte att det var en dålig idé. I september skrotade staden sin ansökan.