Tyngdlyftaren Oleksandr Pielieshenko vann två EM-guld och kom fyra i OS-finalen i Rio. Född 1994, död 2024. Dmytro Sharpar, medlem i det ukrainska konståkningslandslaget, född 1997, död 2023. Karyna Bakhur, en lovande ukrainsk kickboxare, född 2007, död 2025.
Det här är tre av över 700 ukrainska idrottare som Ryssland har dödat sedan den fullskaliga invasionen inleddes 2022. Vid fronten, i hemmet, i trädgården eller på stan.
Under 2022 och 2023 stängdes ryska idrottare ute från internationella idrottsevenemang. Sedan dess har gränsen luckrats upp.
Vid sommar-OS i Frankrike 2024 och vinter-OS i Italien 2026 tilläts ryska idrottare att delta, men under restriktioner. De fick bara tävla under neutral flagg och fick inte ha kopplingar till den ryska försvarsmakten eller uttryckt tydligt stöd för kriget.
”För Vladimir Putin är all sport politik.”
Under det senaste året har flera internationella förbund lättat på restriktionerna. Allt fler ryska deltagare får neutral status. Det gäller också skid-VM i Falun som går av stapeln i februari. Förra året handlade det om två ryssar, denna gång om 13.
Både Svenska Skidförbundet och Riksidrottsförbundet försöker hitta vägar att stoppa de ryska deltagarna. Det är inte säkert att det kommer att lyckas, men ambitionen är riktig.
Det finns alltid de som hävdar att vi inte ska blanda ihop sport och politik. Bland annat den ryske längdskidåkaren Savelij Korosteljo med anledning av VM i Falun. Men som ledarskribenten Sofia Hallonqvist Ek skrev i Skaraborgs allehanda, för Vladimir Putin är all sport politik.
Ryssland använder både kultur och idrott som verktyg i sin omfattande krigspropaganda. Ett krig som börjar närma sig fem år, med över hundra tusen döda ukrainare, varav 18.000 döda civila och 800 döda barn. Om den internationella idrottsvärlden inte drar en tydlig gräns mot ett oprovocerat invasionskrig, var ska gränsen då gå?
Utvecklingen går dessutom åt fel håll. Så sent som i söndags kom beskedet att Ryssland tilldelas världsmästerskapen i tyngdlyftning 2030. Svenska idrottare riskerar därmed att ställas inför ett svårt val: att resa till ett land som med berått mod dödar oskyldiga och utgör ett existentiellt hot mot ett fritt Europa – eller att avstå från ett viktigt steg på vägen mot OS.
Det sticker särskilt mycket i ögonen med tanke på det senaste årets skoningslösa attacker på civila mål med många döda barn, utslagna sjukhus och skolor. Medan ukrainarna gömmer sig i skyddsrum åker ryssarna till Europa och deltar i idrottstävlingar.
”Regimen räknar med att plocka hem propagandavinster.”
Parallellt med diskussionen om idrotten pågår debatten om europeiska företag som fortsätter sin verksamhet i Ryssland och om den omfattande ryska turismen till EU. Den tidigare stridspiloten och opinionsbildaren Max Villman noterade för en vecka sedan att uppskattningsvis 400.000–600.000 turistvisum kommer att utfärdas till ryska medborgare nästa år. I praktiken rör det sig om förmögna individer som lever av den ryska regimens kommersiella infrastruktur som åker till Europa för att sola i Grekland, shoppa lyxväskor i Milano eller för att äta på exklusiva restauranger i Paris.
Det finns mer att göra. Till att börja med behöver EU enas om att kraftigt begränsa ryska turister. Sverige är ett av flera länder som har lagt fram förslag till kommissionen om hur det kan gå till.
Den svenska (övergångs)regeringen behöver också fortsätta jobba för att hitta egna vägar att stoppa ryssarna från att komma hit. Ytterst måste vi dessutom vara beredda att själva avstå från sammanhang där den ryska regimen räknar med att kunna plocka hem propagandavinster.