”När något man gör resulterar i att krigsbarn börjar drömma igen har man bidragit till något verkligt stort”, säger Yuriy Kryvosheya:
”Att Ukrainas barn kan gå till uppvärmda förskolor och skolor i vinter är en oerhört viktig del i deras vardag, i tilliten till sig själva och till omvärlden – inte bara här och nu, utan även långsiktigt för hela landet.”
Han leder det kanadensisk-ukrainska samriskbolaget Toronto-Kiev med Holiday Inn Kyiv, är medgrundare till nätbokhandeln Yakaboo, delägare i vd-nätverket CEO Club Ukraine, ordförande i försvarsplattformen Sova Innovations, vice president i ukrainsk-kanadensiska handelskammaren och medgrundare av flera välgörenhetsorganisationer.
Som ordförande för Soborna Ukraine, en stiftelse som tar hand om stupade soldaters familjer, har han insikterna innanför huden.
I mars i år fick tio ukrainska pojkar, alla mellan 7 och 10 år, alla söner till fäder eller mödrar som stupat vid fronten, åka utomlands för första gången – och ledsaga Ukrainas herrlandslag i fotboll i vänskapsmatchen mot Albanien på Valenciastadion.
”Före resan till Spanien pratade pojkarna om att bli poliser eller officerare, som sina fallna fäder. Efter resan började några åttaåringar drömma om något helt annat: De ville bli fotbollsproffs”, berättar Yuriy Kryvosheya.
”Det handlar inte om fotboll. Det handlar om att vidga horisonten.”
Oksana Shvaliuk, ensamstående mamma och biträdande chef för företagsaffärer på SEB:s Kiev-kontor, håller med:
”När den fullskaliga invasionen kom var min son åtta år, bara ett barn. I dag är han 13 år och säger att han vill bli bättre i engelska i skolan för att han själv tror att det hjälper honom i framtiden här i Ukraina”, säger hon.
Förra vintern var rekordkall med temperaturer ned mot 30 minusgrader.
En del mammor värmde tegelstenar på gasspisen, när den fungerade, för att lagra värme, berättar Oksana Shvaliuk.
”Andra satte upp tält inomhus – ju mindre yta, desto lättare att hålla en temperatur på plusgrader. Varje gång som elen slås ut och hissarna slutar fungera får ensamstående mammor med två eller tre barn ta dem i trapporna från och till lägenheten på 25:e våningen för att de ska få lite frisk luft.”
Viktigast av allt är inställningen, att barn växer upp med positiva vuxna, menar Oksana Shvaliuk.
”Jag har bott och arbetat här i 18 år och slås fortfarande varje dag över ukrainarnas innovativa motståndskraft, inte bara vid fronten utan överallt”, säger Kristian Andersson, vd för SEB Corporate Bank i Kiev.
Alla tre tar höjd för att årets vinter kan bli värre än tidigare år.
Främst för Rysslands attacker mot civil infrastruktur, lager och distribution dygnet runt. Men också för att hushållens och företagens ekonomiska reserver är i princip uttömda efter att ha levt i ett fullskaligt krig i snart fem år.
SEB erbjuder Kievpersonalen och deras familjer med tillfälligt vinterboende i västra Ukraina eller Warszawa. Många är ensamstående med barn, och hittills har ungefär hälften av kontorets drygt 50 anställda visat intresse.
Yuriy Kryvosheyas att göra-lista är längre än de flestas.
”All kraft går till att hjälpas åt, diversifiera sin egen kapacitet och lösa situationer. Hur illa det än blir i Kiev i vinter vet vi att våra försvarare i skyttegravarna vid fronten har det mycket, mycket värre, och att det är tack vare dem som vi kan ha det här samtalet på Teams”, säger han.
Har du någon gång övervägt att lämna Kiev och verka utomlands?
”Nej, som entreprenör, företagsledare och ordförande i organisationer har jag redan gjort mitt val – att bidra med vad jag kan för ett fritt samhälle med mänskliga värdegrunder. Med det valet följer ett personligt ansvar, som jag aldrig kan bortförklara eller gömma mig för.”
I bakgrunden hotar risken för en evakuering av Kiev:
”Vad alla gör nu är att minska sannolikheten för det genom att överleva – genom att hjälpas åt och samarbeta”, säger Yuriy Kryvosheya och insisterar på att få med ett eget medskick:
”Tack Sverige, för allt. Inte bara det ekonomiska utan också för att vi inte står ensamma i det här – den känslan betyder mer än många av er kanske tror.”