De spanska järnvägarna, länge snålt underhållna av både höger- och vänsterregeringar, var redan ett hett debattämne. Efter onsdagens olycka, som kostat minst 68 människor livet, blir detta en given stridsfråga under den spanska valkampanjen.
Tågolyckan i Andalusien i januari, då 46 personer omkom, var följden av extrem otur i förening med nedsliten räls. Onsdagens ännu blodigare krasch söder om Toledo tycks ha vållats av förbluffande inkompetens. Liksom i vintras var det Madrid–Sevilla-expressen, driven av statliga RENFE, som kolliderade med ett tåg från privata Iryo.
Transportminister Óscar Puente, en av premiärminister Pedro Sánchez närmaste allierade, hävdar liksom han gjorde i januari att hela ansvaret vilar på Adif, myndigheten för järnvägarnas infrastruktur – inte på honom. Oppositionspartierna kräver ministerns avgång, men det skulle förvåna om detta skedde, eftersom det skulle tolkas som att regeringen tog på sig skulden för järnvägarnas allt sämre skick – en månad före valet.
På onsdagsmorgonen, efter att signalsystemet på sträckan krånglat, fick alla berörda tåg order att stanna. Det gjorde också Madrid–Sevilla-expressen. Men strax efteråt gav trafikledningen på Atocha, Madrids centralstation, Sevilla-tåget klarsignal för fortsatt färd, trots att felet inte lagats och trots att andra tåg stod stilla på banan. När snabbtåget körde in i Iryo-bolagets stillastående tåg hade det en fart på över 200 kilometer i timmen.
Det spanska snabbtågsnätet är i många avseenden en succé, med över 400 mil räls. Systemet, AVE, har sålts till Saudiarabien, Vietnam och USA (linjen Houston–Dallas). Onsdagens olycka, liksom den i januari, ägde rum utmed den allra första AVE-sträckan, som invigdes 1992 inför världsutställningen i Sevilla och Olympiska spelen i Barcelona. Komforten och hastigheten var svindlande i jämförelse med tidigare spanska tåg.
Det nya nätet bekostades i hög grad med EU-pengar, under en tid då Spanien var unionens stora bidragsmottagare. Sedan dess har politiker lanserat nya supertåg med stora fanfarer, men mindre gärna lagt resurser på det dagliga underhållet.
På senare år, då en växande del av trafiken privatiserats och Spanien av politiska skäl varit utan statsbudget, har antalet incidenter tredubblats – samtidigt som antalet avgångar ökat stadigt. En spansk järnvägsanställd sade till DN efter olyckan i januari:
– Sedan 2019 har antalet passagerare ökat med nära sjuttio procent. Samtidigt har investeringarna per passagerare minskat med 30 procent. Bara 20 procent av de pengar regeringen lägger på järnvägarna går till underhåll.