”Sudda, sudda, sudda bort din sura min”. De där dagarna när det är lagom kul att möta sig själv i spegeln ljuder Gullan Bornemarks röst ur minnesdjupen. Vi är flera generationer som impregnerats med hennes barnvisor, hon skrev över 400. Nu blir det inga fler, Gullan Bornemark är död, hon blev 98 år.
Hon stod på barnens sida och förde in musiken i deras värld som en del av leken. Det förvånade somliga, hon hade ju akademisk utbildning, både musiklärar- och kyrkomusikerexamen på 1960-talet. Ändå valde hon barnen och det lekfulla. Det ska vi vara tacksamma för.
Vi brukar se 1970-talet som tiden då barnens behov och rätt till kultur blev en samhällsfråga. Gullan Bornemark var tidigare ute.
Hon startade en egen musikskola i Malmö. Den första visboken ”Gubben i lådan” kom 1962. Med sin öppna och klara röst till melodier som är lätta att falla in i, sjöng sig Gullan Bornemark även in i de svenska hemmen.
Hon blev ett med tv-mediets utveckling och gjorde under 1960-talet flera populära program. Barnen hade förstås viktiga roller.
Ämnen till sångerna hämtade hon ur barnens vardag och intressesfär. Hundvalpar och kycklingar varvades med årstider och trafik. Just trafiksångerna blev en särskild nisch, Gullan Bornemark skrev bland annat musiken till tv-programmet ”Anita och Televinken”. Många har med ”Herr Gårman” lärt sig var man får korsa gatan.
Även om hon var en viktig förnyare av barnvisan blev hon med tiden ibland orättvist ansedd som konventionell med sitt glada tilltal och de förnumstigheter som sångerna kan innehålla. ”Är du vaken Lars” manar ju om att tvätta händerna och borsta tänderna. Men det är viktiga rutiner i barnens vardag.
2019 fick Gullan Bornemark sin första Grammis för barnalbumet ”Mina egna favoriter”. Det var på tiden.
Ett av spåren är ”Gå i solen”, en av mina favoriter.
Den passar som minneshyllning idag, jag går ut i solen och trallar med Gullan Bornemark.