INSÄNDARE. En missad läkartid är bara ett exempel på vad förseningar i Storstockholms lokaltrafik kan ställa till med. De kunde till att börja med be om ursäkt i högtalarna för att de misslyckats och genom sin oskicklighet åsamkat sina kunder stora avbräck under deras arbetsdag, skriver Lars Hagman.
Jag fastnade nyligen i tunnelbanan mellan två stationer. Det tog nästan en timme innan tåget rullade vidare, vilket fick till följd att jag missade min läkartid.
Väl hemma försökte jag ändå få tillbaka mina biljettpengar (26 spänn), så jag ringde SL som hänvisade till sin hemsida, där jag kunde fylla i en digital blankett som jag kunde skicka in. Efter en kvarts misslyckanden gav jag upp.
Jag ringde dem åter och frågade om ärendet inte kunde skötas per telefon. Jo, det gick ju bra, men där ställs jag inför lika stora problem i form av bankkontokrav, bank-id och annat byråkratiskt trasslande. Låt mig påminna att det rörde sig 26 spänn.
Svettig och arg över de oresonliga och tidskrävande kraven la jag ner samtalet. Men jag kunde inte sluta tänka på ärendet.
Hur många missnöjda kunder lägger inte bara ner i det här läget? Och hur mycket pengar tjänar inte SL på det? Jag gjorde en snabb kalkyl och fick ihop det till runt 50 miljoner kronor per år. Små bäckar skapar en stor flod. Rakt ner i SL:s kassakista!
Vad kunde de gjort i stället? Jo, de kunde till att börja med be om ursäkt i högtalarna för att de misslyckats och genom sin oskicklighet åsamkat sina kunder stora avbräck under deras arbetsdag.
Och i samband med ursäkten borde de berätta att kunderna får en miljövänlig present vid utgången motsvarande det värde som en enkelbiljett kostar.
I stället tvingar de kunderna att lägga ner ytterligare av sin dyrbara storstadstid att få sin rätt.
Sa jag att jag gick hem?
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare