Inget säger att personer med politisk bakgrund nödvändigtvis skulle vara dåliga på en myndighetsposition. Men rekryteringen måste gå rätt till.
I opposition har borgerliga partier ofta muttrat om vad de uppfattat som socialdemokratisk maktfullkomlighet. Ett tydligt störningsmoment har alltid varit när S tilldelat myndigheters chefstjänster till partivänner.
2005 formulerade exempelvis Kristdemokraten Stefan Attefall, då riksdagsledamot och nu borgerligt tillsatt landshövding, problemet som att ”allt fler viktiga chefsposter tillsätts med sakligt omeriterade men partipolitiskt välmeriterade personer”, i en anmälan till konstitutionsutskottet. När Alliansen styrde anställde de färre generaldirektörer från de egna leden än tidigare regeringar, och införde sedermera transparenskrav i utlysningsprocesserna.
Därför är det beklämmande att läsa Svenska Dagbladets granskning (13/10) av flera generaldirektörer som Tidöregeringen tillsatt.
Det handlar om fyra personer som var statssekreterare för Moderaterna, Kristdemokraterna eller Liberalerna innan de fick de nya tjänsterna. I två av fallen var personen själv med i rekryteringsprocessen, tills de sökte tjänsten för egen del.
Erik Scheller hade nyss gått från Utbildningsdepartementet till Arbetsmarknadsdepartementet, som statssekreterare för L-ministrar, när en tjänst som högsta chef för Skolforskningsinstitutet utlystes. Scheller sökte på sista ansökningsdagen med ett personligt brev som SvD konstaterar ”innehöll ett tiotal språk- och skrivfel”. Trots att han inte verkar ha uppfyllt kravspecifikationer såsom ”flera års erfarenhet av att leda och utveckla kunskapsintensiva organisationer” gick jobbet till honom.
Anna Pettersson Westerberg var, som statssekreterare för Moderaterna väldigt involverad i rekryteringen till vad som sedan blev hennes tjänst – GD för pensionsmyndigheten. Hon var i en första runda med och intervjuade personer, varpå hon själv blev sugen på tjänsten, kravspecifikationerna gjordes om, och hon fick jobbet i en andra runda. Detta trots att hon exempelvis enligt SvD:s granskning inte har uppnått kravet på erfarenhet av att leda ”en stor och komplex organisation i ständig utveckling och förändring”.
Det finns vissa likheter med tillsättningarna av Johan Almenberg – GD för Finansinspektionen, tidigare M – och Maja Lundbäck – som gick från att vara Ebba Buschs statssekreterare till GD för Svenska kraftnät.
Ingenting säger att personer med politisk bakgrund nödvändigtvis är dåliga på ett myndighetsjobb, ofta är det tvärt om. Men när statssekreterare får ett välbetalt generaldirektörsjobb av regeringen, är det särskilt viktigt att allt går rätt till.
För detta andas hyckleri: Borgerligheten klagar på socialdemokratisk praxis, tills de själva får chansen att ta efter den.
Rättelse
I en tidigare version av texten uppgavs att Anna Pettersson Westerberg var statssekreterare för Kristdemokraterna. Det stämmer inte. Rätt är att hon var statssekreterare för Moderaterna.
Tillfogad klockan 07.40, 29 oktober 2026