Malmö vill gärna vara en stad som ligger i framkant när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Men för att vara en stad som tar frågan på allvar måste detta också synas i kommunens sätt att använda våra gemensamma resurser. Offentliga pengar får inte betraktas som något abstrakt som förvaltas långt från medborgarna. Det är Malmöbornas pengar och hur de används är en demokratisk fråga.
Vänsterpartiet gjorde frågan om en etisk upphandlingspolicy till en röd linje för att ingå i ett nytt styre i Malmö (Sydsvenskan 6/9). Efter att det nya styret mellan S, V och MP bildats slog partierna fast att de vill ”stärka kommunens arbete med etiska och hållbara upphandlingar för att säkerställa att Malmöbornas pengar används på ett ekonomiskt, etiskt och ekologiskt korrekt sätt” (Sydsvenskan 28/9).
Att frågan om etisk upphandlingspolicy nu har nått kommunhuset är en stor vinst för solidaritetsrörelsen i Malmö. Med kampanjen Rättvisa Malmö har vi arbetat för en policy som innebär att företag ska kunna uteslutas från kommunens upphandlingar om de gör sig skyldiga till allvarliga människorättsbrott eller medverkar till krigsförbrytelser. Liknande policys finns redan på ett fyrtiotal platser i Europa.
Det innebär att målet med kampanjen är närmare än någonsin, men ännu kvarstår frågan om hur politikerna faktiskt kommer implementera policyn i praktiken. Det krävs hög juridisk kompetens och tydliga kriterier för att en etisk upphandlingspolicy inte ska stanna vid fina formuleringar och symbolpolitik. Det måste finnas ett konkret arbetssätt, kontrollmekanismer, uppföljning och reella konsekvenser för de företag som bryter mot kraven.
Genom vårt arbete med kampanjen har förståelsen för att en etisk upphandlingspolicy är möjlig nu ökat hos våra politiker. Att frågan har fått genomslag i kommunhuset är ett viktigt steg på vägen. Men minst lika viktigt är det att Malmös politiker visar att de tar Malmöborna på allvar och att vallöften omsätts i konkret handling, verklig förändring och faktiska konsekvenser när företag inte lever upp till kraven.
Varje år lägger Malmö stad 11 miljarder kronor – knappt 30 000 kronor per invånare i kommunen – på inköp av varor och tjänster, alltifrån skolmat till elektronik och tekniska tjänster. Det är pengar som till stor del kommer från skattebetalarna – från oss Malmöbor. Hur dessa pengar används är därför inte en teknisk detalj för kommunens förvaltningar, utan en högst demokratisk fråga.
Kommunens inköp regleras av lagen om offentlig upphandling. Lagen bygger på marknadsliberala principer med grundtanken att offentliga pengar ska användas på ett sätt som ger öppen och rättvis konkurrens mellan leverantörer. När skandaler uppdagas skyller man på komplicerad lagstiftning, men möjligheterna att styra upphandlingen är större än vad många myndigheter verkar tycka. Att ställa krav på mänskliga rättigheter är en av dessa och i EU har ett nytt direktiv gällande mänskliga rättigheter för vissa företag redan börjat gälla.
Idag handlar Malmö stad exempelvis med företag som ingår i den multinationella Siemenskoncernen, där företag som Siemens Mobility även ingår. Siemens Mobility har varit involverade i infrastrukturprojekt på den ockuperade Västbanken. Sådana projekt har kritiserats för att bidra till att upprätthålla olaglig israelisk ockupation och för att strida mot folkrätten.
I ett Malmö med en fungerande etisk upphandlingspolicy skulle våra gemensamma pengar inte bidra till företag som medverkar till allvarliga människorättsbrott. Kommunen skulle samtidigt skicka en tydlig signal att folkrättsbrott ger ekonomiska konsekvenser för de ansvariga företagen.
Vi har drivit denna fråga på många fronter. Vi har pratat med politiker, delat ut flygblad, deltagit i arrangemang och knackat dörr. Att Malmös befolkning är med oss har varit tydligt sedan dag ett. Vi är många som är besvikna över hur världen ser ut och samtidigt upplever hur begränsat vårt individuella handlingsutrymme är. Som privatperson kan man inte bestämma om ens skattepengar indirekt finansierar verksamhet kopplad till krigsbrott.
Men Malmö är Malmöbornas stad. Det är våra folkvalda politiker som fattar besluten och våra offentliga förvaltningar som förvaltar våra gemensamma resurser. Kommunen är en stor ekonomisk aktör och därmed också en aktör som faktiskt kan göra skillnad.
En fråga som återkommit gång på gång i våra möten med Malmöbor är förvåningen över att denna typ av regelverk inte redan finns. Om vi inte ens kan försäkra oss om att våra kommunala pengar inte går till krigsbrott eller grova brott mot mänskliga rättigheter, vad kan vi då försäkra oss om?
Nu ligger bollen hos politikerna att gå från fina ord och vallöften till praktisk politisk förändring. För ett mer demokratiskt Malmö, ett Malmö värt att tro på.
SKRIBENTERNA
Vendela Axelsson, Allt åt alla Malmö
Maximilian Näsholm, Allt åt alla Malmö
Mohammad Ahmad, BDS Sverige
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.