Det måste gå att ha flera saker i huvudet samtidigt. Pedagogernas vittnesmål om pressade villkor måste tas på allvar. Men när föräldrar skuldbeläggs för att använda en möjlighet Göteborgs stad själv beslutat om, riktas kritiken fel.
Jag är föräldraledig med vårt andra barn. På vårt äldre barns kommunala förskola arbetar utomordentligt kompetenta pedagoger som skapar trygghet och stimulerar barnens utveckling. De förtjänar goda arbetsvillkor.
Förskolan är ingen barnpassningstjänst. Den är en del av utbildningssystemet, med läroplan och ett viktigt uppdrag för barns språk, självständighet och sociala utveckling. Skolverkets forskningsöversikt och studier från Stockholms universitet visar hur pedagogers samspel med barn stärker språket, särskilt för flerspråkiga barn.
När ett småsyskon föds behöver det äldre barnet fortfarande rutiner, kamrater och stimulans. Det yngre behöver närhet. Det handlar inte om att vilja vara mindre med barnen, utan om att orka vara närvarande för båda.
Barnet har redan sin förskoleplats. Trettio timmar kräver ingen ny plats och är kortare än en vanlig heltidsvistelse. Fler timmar kan ändå kräva mer personal. Göteborg har därför budgeterat 40 miljoner kronor i år och 80 miljoner årligen därefter.
Men stora barngrupper och bemanningsbrister fanns långt före reformen. Problemen är större än frågan om 15 eller 30 timmar. När föräldrar görs till syndabockar flyttas fokus från beslutsfattarnas ansvar för verksamheten.
Stockholm, Solna och Järfälla erbjuder redan 30 timmar. Samtidigt är barnafödandet historiskt lågt. Ett samhälle som vill underlätta familjelivet måste se förskolan som en tillgång, utan att tumma på personalens arbetsmiljö.
Pedagoger ska inte behöva gå på knäna. Föräldrar ska inte skuldbeläggas. Barn ska få en trygg och stimulerande utbildning. Det är kommunens ansvar att förena dessa mål.
André, tvåbarnspappa i Göteborg