En svart Volvo V 60 stannade till. En man klev ur.
-Är det du som skriver om fyrar?
Frågan kom helt överraskande. Jag stod ju på en garageuppfart i Ale, skulle hälsa på ett barnbarn. Han gick till bilen, kom snabbt tillbaka med ”Alesnickare och fyrbyggare”, ett tryckt häfte i A 4 av Bo Björklund.
– Läs den här!
Det handlade alltså om Kungliga Lotsverkets specialstyrka när en ny fyr skulle sättas upp på Måseskär, Kullen, Nidingen eller varsomhelst i landet. Alesnickarna, helt okända för mig. Fyrbyggarna som var först på plats med spett, sågar och yxor. På en bild såg jag den berömde Knape-Karl från Skepplanda med fyren Morups Tånge strax intill.
Morups Tånge! Jag förstod direkt att vi måste ta oss till den berömda fyren nära Glommen på Hallandskusten.
Något kom emellan, men nu rullar vi på småvägarna mot fyren som tändes 1 november, 1843. Vi har stämt möte med Bo Bjerke, ordförande i Morups Tånge Fyrsällskap.
Det är en tillfällig lucka i frontsystemen den här fredagen i oktober. Det ser ut att bli en perfekt fyrdag. Skeppshunden är med. Kameran laddad. Ett vägarbete lurar vår GPS in i ett gytter av knaggliga småvägar och förbjuden passage över en gårdsplan innan vi till sist ser fyrens strama profil mot det öppna landskapet.
Nära vattnet står en signalmast för stormvarning, ett system som kom igång i början av 1900-talet. En kon kombinerad med ett klot betydde svår storm. Om fiskaren såg signalen från Glommens fiskeläge var det dags att stanna hemma och förtöja med dubbla spring.
Ett grått lastfartyg arbetar sig långsamt mot söder på synranden, kusten ligger öppen. Här får vindarna fart. Jag ser vandrare i landskapet. Det här verkar vara ett bra ställe för den som likt Anne Carson, årets Nobelpristagare i litteratur, vill ”lyssna på vinden”.
– Vår fyr är ett populärt resmål, förklarar Bo Bjerke innan vi går in i fyrmuseet. Den är något som förenar folk. Fyren är ju också ett speciellt inslag i landskapsbilden, den liknar inget annat.
Fyrmuseet är en upplevelse i sig. Ett museum i toppklass, perfekt komplement till fyren. Här finns fyrplatsens långa dramatiska historia smakfullt arrangerad med fina svartvita bilder. På en bild syns Folke Augustsson, den siste fyrmästaren, som avslutade karriären på Morups Tånge efter lång tjänstgöring på Gotska Sandön och Bjuröklubb.
Fyrmästaren var lycklig på sin nya fyr: ”För att vara en fyrplats är detta ett paradis”. Jag förstår honom. I närheten fanns ett fiskeläge, två livsmedelsaffärer och ett postkontor. Augustsson poserar vid fyren med sin son och en cyklist med stort, vilt skägg. Det är Gustav Håkansson, mer känd som Stålfarfar.
Många VG-läsare känner såklart till Stålfarfar, mannen som inte fick ställa upp i Sverigeloppet på cykel eftersom han ansågs på tok för gammal. Då startade han efter siste tävlande och gick i mål tjugofyra timmar före alla andra.
Fyren Morups Tånge, GP:s månadsfyr i oktober, blir för mig en kusin till Långe Jan på Ölands södra udde. Det är samma formspråk, samma tjocka murar sammanfogade med kalkbruk. Etthundranittiosju svettiga steg var det upp till fyrbalkongen på Långe Jan (Världens gång 25/10 -23). På Morups Tånge räknar jag till hundraelva steg. Stentrappa till första våningen. Blåmålade trästeg sen, kanske tio centimeter tjocka. Sista biten upp till lanterninen är som vanligt tvärbrant som lejdaren på ett fartyg.
Fyren är en sektorfyr med vit sektor åt väster och en optik av 2:a ordningen, landets äldsta fungerande linsfyr som lyser varje natt. Ljuset når 18 sjömil ut i Kattegatt och lyshöjden är 29 meter.
På första våningen finns en helt underbar utställning. Det är skolbarn som ritat av fyren, det är bilder med en omedelbar charm.
– Vi hade grupper från skolorna runtomkring. Hundra barn var uppe i fyren, säger Anders Wik från fyrföreningen som ansluter lite senare. Det var skolbarn som fick bekanta sig med fyren och måla av den. Sen hade vi tävling att kasta ringar av splitsat rep runt en modell av fyren. Vinnarna fick en smörkola.
I entrén till fyren finns ett helt gäng kikare på bordet. En extrafin service till alla besökare som vill spana ut över havet från fyrbalkongen. En informationsplatta upplyser oss om hur långt vi faktiskt kan se med blotta ögat från balkongen. Ögonhöjden här uppe är 27 meter över havet och horisonten ligger 20 kilometer bort.
Morups Tånge Fyrförening ligger i framkant, den saken är klar. En energisk förening som skapar kontaktytor mot lokalsamhället, som gör fyren aktuell och angelägen för många.
– Vi har ju också Salongen på Tången, fortsätter Anders Wik. En återkommande konstutställning i samlingslokalen här vid fyren. I år hade vi 43 konstnärer, kända och okända, som tolkade temat Morups Tånge. Det är ju vackert härute. Allt är bevarat, du får en speciell, kontemplativ känsla.
Morups Tånge Fyrförening har inte bara tagit till kreativa grepp för att nå ut till nya besökare som skolbarn och deras föräldrar. På Hållö, Långe Jan och andra fyrar finns ju smarta webbkameror som visar hur det ser ut runt fyren i realtid. På Morups Tånge har man vässat profilen ytterligare med att ge fyren ett eget konto på Instagram, Twitter och Facebook.
– Vi har en webmaster i föreningen som lägger ut bilder och kommentarer, förklarar Per Matsson som också dyker upp precis innan vi till sist måste lämna fyren i naturreservatet Morups Tånge. Webmasterns uppdrag är att visa fyrens själ, det är den vi vill få fram på nätet.