Joakim Pirinen
Drömmar, sagor & sex. 160 sidor. Kaunitz-Olsson.
Mattias Oscarsson är medarbetare på kulturredaktionen.
Titeln utlovar sex, men baksidan beskriver sexet ”så eländigt att det inte lämnar någon människa tillfredsställd”. Ja, det är äckligt och bisarrt. Här finns en trekant med en häst, perversa aliens, två skelett som försöker ha samlag (inte lätt, de fastnar i varandra), två analpluggar som steker falukorv och ”Pornografi för autister”, en serie om ett one night stand som skildras med enbart geometriska former. Sex har väl alltid förekommit hos Joakim Pirinen, men ja, så här explicit dirty har han kanske inte varit sedan den groteskt blasfemiska orgien i Edens lustgård i albumet ”Split vision” 1995.
Den senare serien bröt alla anständigheters gränser, men det var ju drygt trettio år sedan. Och när jag läser den här samlingen av kortare och längre serier är det med en känsla av ständig déjà vu. Figurerna har hängt med länge nu, vissa i årtionden: den socialt hämmade nallen Beppo, det själlösa Döda paret i S/M-masker, Den allvarsamma löken, Den lilla stubben, Socker-Conny (så klart) och tecknaren själv i olika osmickrande former. Djupsinnigheter blandas med trams. Som vanligt. Pirinen är en ytterst originell och ovanlig serieskapare, men även det ovanliga blir till slut förväntat och närmast hemtamt.
Å andra sidan glömmer man det lätt när det stundom är så roligt och snudd på genialt, oftast i de lite längre historierna. ”Sagan om sjukhuset” skildrar den svenska vården som en surrealistisk mardröm. Underbara ”Sagan om själsryttaren & kroppshästen” är en dualistisk självbiografi med Pirinens själsliv som rider på en häst (driftslivet) genom livet. I ”Bengson” möter vi en bitter och högervriden gubbe som hatar kvinnor, invandrare, myndigheter och naturen. För att få lugn och ro bankar Bengson (faktiskt en helt ny figur!) skiten ur precis allt och alla. Hans hat antar till slut kosmiska proportioner och han attackerar det svarta hålet i Vintergatans mitt, eftersom det får allt att snurra så förbannat.
I en avslutande, drömlik, självbiografisk serie – klart inspirerad av Moebius – hamras det in att Joakim Pirinen fortfarande är mest känd som skaparen av Socker-Conny. Hitler säger det! Gustav Vasa säger det! Gud Fader själv säger det! Och Conny äter bokstavligen upp Pirinen, tills bara tecknarens huvud återstår.
”Socker-Conny” (1985) – Pirinens enda albumlånga berättelse hittills – har väl varit både hans välsignelse och förbannelse, och kanske kan man tolka den sockerconnystinna avslutningen på denna bok som en form av bokslut. Serieskaparen håller nu på med något helt nytt – ett album som kretsar kring hans finska släkt, och som ska ackompanjeras av en dokumentärfilm på SVT. Det lär bli en ovanlig Pirinen-serie!