Är det sant att Fritiof Nilsson Piraten skrev ”Bombi Bitt och jag” på Henriksbergs terrass i Göteborg?
/Den evige öisaren
Käre evige öisare! Jag har tagit mig en ganska ordentlig funderare på din fråga. Skälet är att jag befarar att jag hör till de skribenter som har varit en smula sorglösa när det gäller frågan om Piraten och Göteborg.
Kort sagt: Jag har i andra sammanhang framhållit att Piratens debutroman ”Bombi Bitt och jag” i hög grad skrevs i Göteborg. Jag kan rentav någon gång ha undsluppit mig frasen:
Bombi Bitts vagga vaggade i Göteborg ...
Jag hoppas att du förlåter mig för detta, evige öisare, ty en mer intensiv faktakontroll tyder på att det går att göra invändningar.
Men jag tycker att det finns omständigheter att skylla på – inte bara det faktum att det har varit oemotståndligt att göra en parafras på inledningen i ”Bombi Bitt och jag”.
Min vaggade vaggade i Tosterup …
Det är en genial inledning (Piratens, inte min), framför allt eftersom Piraten i författarskapets första mening därmed en gång för alla avgjorde diskussionen om hur stora självbiografiska sanningsanspråk läsaren bör räkna med. Ty Fritiof Nilsson Piratens vagga vaggade i verkligheten ingalunda i Tosterup. Den vaggade i Vollsjö. Redan i debutbokens första mening avgjorde Piraten denna eviga fråga.
Det har inte haft någon större betydelse. Diskussionen om sanningshalten i hans verk har aldrig tystnat.
Vi läsare borde alltså veta bättre än att använda Piraten som sanningsvittne. Han är en av 1900-talets största svenska berättare. Är kanske inte det tillräckligt?
Det ska också sägas att det finns en till synes trovärdig källa till utsagan om ”Bombi Bitt och jag” och Göteborg: Piraten själv.
Diskussionen om Bombi Bitt och Göteborg består egentligen av två olika påståenden som bör behandlas separat:
1) ”Bombi Bitt och jag” skrevs i Göteborg.
2) Adressen för detta författande var Henriksbergs terrass i Stigbergsliden.
Berättelsen om Henriksberg återkommer i alla sammanhang när Piraten och Göteborg diskuteras. Den lilla platån utanför restaurangentrén i Stigbergsliden heter rentav sedan år 2015 ”Fritiof Nilsson Piratens plats”.
Piraten har i intervjuer berättat om hur han sommaren 1932 satt på Henriksbergs terrass i Masthugget, med en pärlande lättgrogg på bordet, och skrev.
Han var då en 37-årig advokat, med lite snobbig framtoning: kubb, gråmelerad kostym, käpp med silverkrycka.
Han hade tidigare haft en advokatbyrå i Tranås. (Tiden i Tranås har lämnat spår i form av några oemotståndliga noveller – framför allt ”Högvilt” där Lord Wateregg tar in på Tranås vattenkuranstalt och råkar enlevera Fröken Rosenfjoll.)
Naturligtvis vore det toppen, evige öisare, om Piraten verkligen hade skrivit ”Bombi Bitt och jag” på Henriksberg.
Det är en svindlande tanke att föreställa sig att mästaren sitter på terrassen vid Stigbergsliden och tar spjärn i en text där natten är skånsk och svart och Vricklund nyss bet hornålen.
När Piraten bryter koncentrationen och lyfter blicken från pappersarket känner han den ljumma vinden från Göta älv.
Från Hisingssidan dånar nithamrarna.
Det är naturligtvis också en fascinerande omständighet att Henriksberg – under olika former och ägare – har hyst så många litteratörer. Här har Albert Engström suttit. Här satt på 1880-talet Viktor Rydberg och rimmade i tornrummet, intill en skål russin och mandlar. I Göteborgs universitetsbiblioteks handskriftssamling finns en rolig och avlång krognota från år 1891 då Viktor Rydberg, poeten A U Bååth, litteraturvetaren Karl Warburg och den långskäggige Wilhelm Berg (som i praktiken var inofficiell kulturchef i Göteborg) avverkar något som förefaller vara ett smörgåsbord, med puddingar, Halmstadslax, soppor och desserter, och slutligen förmår den arma hovmästaren att beställa en hästdroska.
Och i Harry Martinsons självbiografiska roman ”Vägen ut” passerar huvudpersonen Martin (för ung och för fattig för att gå på krogen) Henriksberg med spårvagn.
Stigbergsliden är alltså en litterärt belastad terräng.
Tillblivelsen av ”Bombi Bitt och jag” är förstås en värdig legend i en sådan miljö.
Men jag tror att historien tyvärr behöver justeras en smula.
Piraten och hans hustru Karin Jerlov flyttade till Göteborg – till ett numera rivet hus på Olivedalsgatan – i november 1931. Skrivarbete på en lummig sommarterrass var alltså inledningsvis, av Göteborgsmeteorologiska skäl, uteslutet.
Albert Bonniers förlag antog manuset i mars eller april 1932.
Alltså kan Piraten inte ha skrivit ”Bombi Bitt och jag” på Henriksberg.
Men kan han ha suttit någon annanstans i Göteborg?
Låt oss tänka oss scenariot att Piraten satt i lägenheten på Olivedalsgatan (eller på någon annan krog än Henriksberg) och arbetade med manuset under vintern 1931-32.
Men min gissning – det är en spekulation – är att förlaget hade fått en version av manus redan när Piraten flyttade till Göteborg. Berättelserna hade han bevisligen arbetat på i åratal, bland annat i Tranås.
Låt mig därför, käre öisare, presentera ett tredje scenario.
Det har fördelen att gatunamnsberedningen inte behöver ta ner några skyltar i Stigbergsliden.
Dagstidningsannonser för den nya romanen ”Bombi Bitt och jag” började dyka upp i början av september 1932.
Boken trycktes väl på sensommaren.
Min gissning, evige öisare, är alltså att Piraten inte skrev ”Bombi Bitt och jag” på Henriksbergs terrass – och troligen inte i Göteborg överhuvudtaget.
Men jag tror att han läste korrektur i Göteborg.
Det är verkligen inte så illa. En perfektionist som Piraten bör ha haft åtskilligt att finslipa på Henriksberg sommaren 1932.
Dessutom kom ju ytterligare en roman under Piratens Göteborgstid: ”Bock i örtagård”.
Den är enligt min ödmjuka uppfattning en bättre bok än ”Bombi Bitt och jag”
”Bock i örtagård” utkom lagom till julhandeln år 1933.
Det fanns gott om tid för Piraten att sitta på Henriksbergs terrass och slipa på kapitlen om patron Esping.
Dessutom – vilket alla Piratensupportrar vet – inleds ”Bock i örtagård” med en vansinnig krogscen från Hotell Horn i Malmö.
Min personliga gissning är att det finns ganska mycket av Henriksberg i skildringen av detta smörgåsbord.
Men det är förstås en vild spekulation från min sida.
Och det är en helt annan historia. Nu, käre öisare, föreslår jag att vi tar en lättgrogg och ljuger så bra vi kan.
I Piratens anda.