INSÄNDARE. En Tidö 2.0-regering riskerar att göra klimataktivister, människor med utländsk bakgrund och hbtqi-personer till måltavlor. Skulle de rödgröna politikerna i stället sätta sina egna behov i främsta rummet är det lätt att känna förtvivlan, skriver Gunnar Berggren.
Regeringsbildningen borde inte handla om politikernas egen prestige, utan om de människor som riskerar att allvarligt drabbas av en Tidö 2.0-regering och som därför behöver politikernas beskydd.
Tidigare var byggandet av det goda samhället politikens ledstjärna. De politiska motsättningarna handlade om hur detta skulle gå till, kanske om vilka grupper som skulle prioriteras. Men inte om vilka grupper som skulle offras.
I dag har den högernationalistiska kidnappningen av stora delar av den gamla borgerligheten kommit att innebära att politikens framgång på den sidan definieras av hur många som kan utvisas eller fängslas – eller osynliggöras. Klimataktivister, människor med utländsk bakgrund, hbtqi-personer, kulturarbetare, folkbildare och barn blir måltavlor för en politik som inte strävar mot det goda samhället, utan i stället mot ett samhälle som med repressiva och insiktslösa metoder försöker skaffa undan det oönskade.
En sådan inriktning leder undantagslöst till ett sämre samhälle. Väljarna har nu gett den andra sidan av politiken mandatet att arbeta för att motverka denna utveckling. Skulle de rödgröna politikerna i stället sätta sina egna behov i främsta rummet, och därigenom släppa fram de människo- och kunskapsfientliga krafterna till regeringsmakten, är det lätt att känna förtvivlan.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare