INSÄNDARE. Jag blir så trött på giriga människor som gömmer sig bakom floskler om att det inte är de själva som bestämt lönen. Vart kan man skicka pengar för att vara säker på att hela beloppet går till de nödlidande och inte till en girig chef som jobbar långt bort från idealism? undrar Nils Ahlén.
Läste för någon vecka sedan en insändare (av Mats Anders Ekberg, Noterat den 12 oktober) och såg att Stockholms stadsmissions vd Åsa Paborn 2024 tjänade 130 000 kronor i månaden. Tänkte att det inte kunde vara sant, men fick bekräftande svar från Stadsmissionen via mejl.
Eftersom jag själv är medlem fick jag häromdagen ett sms från dem, där de ville ha 25 kronor till en varm måltid för människor i hemlöshet. Mycket behjärtansvärt, men tjena! Först måste omkring 5 200 personer först skänka 25 kronor för att täcka högsta chefens lön, sedan kan det bli tal om varma måltider. Och då har vi ännu inte tagit höjd för de sociala avgifter som läggs ovanpå.
Jag blir så trött på dessa giriga människor som, liksom politikerna, gömmer sig bakom floskler om att det inte är de själva som bestämt lönen. 130 000 kronor i månaden finns det ingen människa som kan vara värd, dygnets timmar räcker helt enkelt inte till.
Lade till för några år sedan gärna en slant i Röda korsets bössor tills det 2010 visade sig att dåvarande ordföranden, Bengt Westerberg, lyfte 68 000 kronor i månaden i styrelsearvode.
Varför ser insamlingskontrollen mellan fingrarna med detta? Och vart kan man skicka pengar för att vara säker på att hela beloppet går till de nödlidande och inte till en girig chef som jobbar långt bort från idealism?
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare