Guvernörskandidaten Amy Acton
ANALYS
ANDREAS UTTERSTRÖM
Politisk smutskastning kan gynna väljarna
・Uppdaterad:
Guvernörskandidaten Amy Acton har berättat att hon våldtogs som barn. Nu kallas hon lögnare av sin egen mamma – i en kampanjfilm från motståndaren. Attacken är långt över gränsen, men i regel är smutskastning något som gynnar väljarna.
Amerikansk politik är en myrstack av osympatiska personer med sprängfulla egon och dåligt omdöme. Men Vivek Ramaswamy sticker ut.
Han blev rik som biotechentreprenör och slog sedan igenom politiskt som anti-woke-pitbull.
Ramaswamy ställde upp i republikanernas presidentprimärval 2024. Den odrägliga framtoningen gjorde att övriga kandidater snabbt förenades i sitt förakt mot honom.
Nu kampanjar Vivek Ramaswamy för att bli guvernör i Ohio, och har i veckan lyckats med konststycket att bli hatad långt utanför delstaten.
Attacken mot motståndaren
Bakgrunden är en kampanjfilm som går till attack mot hans motståndare Amy Acton. Där medverkar hennes mamma som tittar rakt in i kameran och kallar dottern för lögnare. Vad det handlar om är att Acton berättat att hon som barn våldtogs av sin styvfar. Han åtalades men flydde innan rättegången kunde hållas. Både Amy och hennes bror omhändertogs och mamman förlorade vårdnaden. Hon har sedan dess förnekat övergreppen och kallar nu alltså sin dotter för lögnare.
Donald Trump, JD Vance och högerprofiler som Megyn Kelly har försvarat kampanjfilmen. Men kritiken har varit massiv, även från republikanskt håll.
Väckt stor debatt
Ramaswamy anklagas för total avsaknad av både omdöme och anständighet.
Den osmakliga kampanjfilmen har väckt en större debatt om ”negative campaigning”. Alltså politiska kampanjer som fokuserar på att attackera motståndaren, något som många menar att väljarna förlorar på. Inte minst i USA, där politiska kampanjfilmer har en lång tradition och stor räckvidd, först i tv och numera också i sociala medier.
Men det är en sanning med modifikation.
I boken ”In defense of negativity: Attack ads in presidential campaigns” lyfter John G Geer, professor i statsvetenskap, fram något som sällan får syre i debatten. Han menar att det viktiga inte är om en kampanj är negativ, utan om den ger väljarna relevant information.
Geer påpekar också att positiva budskap kan vara lika vilseledande som negativa, så varför betraktas de senare som värre? Dessutom kan negativa känslor som ilska och oro väcka politiskt engagemang.
Fyller en viktig funktion
Att påhopp i tv-debatter och aggressiva kampanjfilmer kan vara bra för demokratin är en provocerande tanke. Men de fyller en viktig funktion genom att tvinga politiker att svara på frågor de helst vill ducka för – och gör dessutom kandidaterna lättare att jämföra.
Ett av exemplen Geer lyfter fram är när Bush den äldre 1988 attackerade Michael Dukakis för att vara vek i försvarsfrågor. Budskapet förstärktes av bilder där motståndaren åkte stridsvagn med illasittande hjälm. Geer menar att kampanjfilmen, trots överdrifter, uppmärksammade väljarna på verkliga skillnader mellan kandidaternas försvarspolitik.
Med undantag för skräckexempel som Vivek Ramaswamys smaklösa kampanjfilm ska smutsen i amerikansk politik omfamnas. Alternativet är välpolerade tv-budskap och artiga debatter som skimrar och glänser – men inte säger någonting om kandidaternas fel och brister.