Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | ABORTVÅRD
Sverige står inför den största moderniseringen av abortlagstiftningen sedan den instiftades 1974. Förslaget innebär efterlängtade förändringar som anpassar lagen till dagens medicinska verklighet: hela den medicinska aborten ska kunna genomföras utanför sjukhus, digitala vårdkontakter för uppföljning möjliggörs och lagstiftningen moderniseras så att kompetens, snarare än yrkestitel, avgör vem som kan ansvara för vården.
Det är viktiga steg framåt för en mer tillgänglig, patientcentrerad och jämlik abortvård. Men det förslag som nu ligger på bordet är otillräckligt för två grupper: de med lång resväg till en abortinrättning och de som är gravida efter vecka 18. Ska de behöva vänta 50 år till innan de blir sedda?
För kvinnor i storstadsregioner kan den föreslagna reformen innebära ökad frihet. För många kvinnor i glesbygden riskerar den att bli en frihet på pappret.
Regeringens utredning vill öka tillgängligheten genom digitala vårdkontakter, men lämnar samtidigt kvar regler som tvingar patienter att resa långa sträckor för att få tillgång till de läkemedel som behandlingen kräver.
Det är svårt att se logiken i detta. Om ambitionen är att skapa en modern, jämlik och tillgänglig abortvård måste också läkemedlen kunna nå patienten. Annars riskerar reformen att cementera just de geografiska skillnader som den säger sig vilja minska.
Vi anser också att regelverket kring aborter efter vecka 18 förtjänar att utredas öppet och transparent – något som beställarna av dagens utredning inte inkluderat i utredningsdirektivet.
Den nuvarande ordningen, där beslut om abort efter vecka 18 fattas av Socialstyrelsens rättsliga råd, är enligt vår mening otidsenlig. Fram till vecka 18 fattar den gravida själv beslut om abort. Därefter krävs tillstånd från Rättsliga rådet.
Det innebär en betydande inskränkning av den gravidas självbestämmande. Processen präglas dessutom av begränsad insyn och besluten kan inte överklagas. Vi anser därför att systemet behöver granskas ur såväl ett medicinskt och etiskt som ett rättssäkerhetsperspektiv.
Abortvården i Sverige håller hög kvalitet och rätten till fri abort har sedan länge ett starkt stöd i den svenska befolkningen, vilket bland annat återkommande undersökningar från SOM-institutet har visat. Men under de senaste decennierna har den medicinska utvecklingen förändrat förutsättningarna för aborter i grunden, medan lagstiftningen inte följt med. Nu har regering och riksdag möjlighet att göra bättre, och vi hoppas att de tar den chansen.
Sveriges kvinnor förtjänar en abortvård som är jämlik och tillgänglig oavsett bostadsort, och de förtjänar att själva fatta beslut om sin reproduktiva hälsa. Vi som arbetar med abortvård uppmanar – för Sveriges kvinnors skull – regering, riksdag och berörda myndigheter att inte nöja sig med nuvarande reformförslag, utan tillse att alla som behöver abortvård behandlas jämlikt och evidensbaserat.
Därför vill vi att regeringen och riksdagen tar nästa steg och fullföljer moderniseringen av svensk abortvård.
- Läkemedel för medicinsk abort måste kunna nå patienten utan onödiga resor till särskilda abortmottagningar.
- Telemedicinska lösningar ska kunna användas fullt ut, oavsett var i landet den gravida bor.
- Även reglerna om aborter efter vecka 18 måste moderniseras. Den gravida ska ges större självbestämmande och processen måste vara transparent och rättssäker.
Sverige har väntat i över 50 år på en modernisering av abortlagen. Låt oss inte stifta en ny lag som redan från början lämnar vissa kvinnor utanför. Modern abortvård måste vara tillgänglig oavsett bostadsort och bygga på vetenskap, beprövad erfarenhet och respekt för den gravidas självbestämmande.
Marion Ek
ordförande, Svensk förening för obstetrik och gynekologi
Eva Nordlund
ordförande, Svenska barnmorskeförbundet