Det var två lag som klev ut på isen i Monitor ERP Arena utan att egentligen ha bestämt sig om framtiden. Brynäs och Rögle har båda lagbyggen som på pappret ska slåss om ett SM-guld. Inför lördagsomgången låg Rögle på en fjärde plats och motståndaren Brynäs på plats elva.
Båda klubbarna har haft tröga starter och väldigt blandade prestationer i inledningen. Rögle kom till matchen med tre vinster och tre förluster på sina sex senaste matcher. Brynäs med endast en ynka trepoängare på de sju senaste matcherna. Det är ett för dåligt facit för två föreningar med betydligt högre målsättningar. Lagen behöver se sig i spegeln och bestämma sig för vilket typ av lag man faktiskt vill vara.
Skillnaden mellan lagen är att Rögle hittat någonting på slutet. De visar en vilja att haka på i den absoluta toppen tillsammans med Färjestad, Skellefteå och Frölunda. För det är nu tåget går, och antingen hoppar man på tåget eller så står man kvar passivt på perrongen.
Ett styrkebesked när Rögle lyckades hitta ett sätt att besegra Björklöven på bortaplan och därefter bröt ner Frölunda på hemmaplan med 4–1.
Brynäs däremot? Där slarvas det ordentligt i spelet med pucken. Man är för omständiga i anfallszonen och har fortsatta problem i boxplay. I lördagsmatchen mot Rögle blev det tydligt igen när man släppte till ett alldeles för enkelt 0–2-mål i numerärt underläge. Känslan är att djupet i Brynäs åker runt och funderar på isen. Det är för många spelare som just nu inte presterar i närheten av sin högsta nivå.
Åker runt som mellanmjölk
Jakob Silfverberg kanske inte har öst in mål, men han syns åtminstone på planen och har burit offensiven med sina tio poäng på elva matcher. Johan Larsson, Jaret Anderson-Dolan och Kieffer Bellows bidrar med poäng och tar kampen. Men sen då? Det är en hel drös med spelare som åker runt som ren mellanmjölk just nu, med ett ”lagom” facit på mellan 4 och 6 poäng på de inledande tolv matcherna. Är det katastrof? Nej, det är det inte. Men det är inte speciellt bländande vackert heller.
Calle Järnkrok är självklart den spelare som inte alls har kommit i gång så som alla trott. En omställning till den stora rinken efter alla år i NHL såg man givetvis framför sig, men inte en assist på 8 matcher. Bobby Trivigno behöver vinna sina åkdueller och Axel Jonsson Fjällby måste leverera ett betydligt jämnare spel.
Bör Niklas Gällstedt sitta säkert? Ja, jag vill inte räkna ut den tjurskallen ännu. Man får inte glömma bort att han varit den mest framgångsrika coachen i Gävle sedan Thomas ”Bulan” Berglund. Men med vetskapen om att han inte ska vara kvar nästa säsong ställer man sig frågan: ”Hur hög är energinivån i vardagen? Blåser man av träningarna och korrigerar minsta viktiga detalj? Eller låter man stjärnspelarna köra av tiden för att sedan ta sig av isen och läsa dagens lunchmeny?”. Han behöver i vilket fall som helst få spelet att lyfta markant om Brynäs ska vara med och slåss i toppen i år.
Det är dags att bestämma sig
Det som sticker ut mest för mig, och som jag hade tagit tag i omgående, är att göra en värdering på hur intensiteten är på träningarna. I match går det betydligt långsammare än tidigare. Spelet med pucken nerifrån egen zon är slarvigt och det raka attackspelet, med inåkande spelare i rätt ytor i anfallszonen, existerar knappt.
Lördagskvällen bestod just av den här ojämnheten som speglar båda lagens inledning av säsongen. Den här matchen hade två ansikten. Det började med att Rögle förnedrade Brynäs i den första perioden när man förlorade skotten med extremt ovanliga 0–17 och perioden med 0–2. I den andra perioden lyckades Brynäs skapa en del chanser på Rögles egna misstag, men gästerna fortsatte att kontrollera matchbilden i Gävle. När Johan Larsson visade vägen, tog sig in i den heta ytan och reducerade i slutet av andra perioden höjdes energin i laget.
I tredje perioden flög Brynäs fram och spelade med en annan energi. Rögle blev små, passiva och bjöd Brynäs på zontid. När matchen var slut stod det 4-4 på tavlan och där till slut Rögle avgjorde. I Gävle ska inte Brynäs bli kontrollerade på det här viset. Laget på pappret är alldeles för bra. Rögle behöver hitta tillbaka till sättet man spelar av matcher vid fåmålsledning.
Lördagskvällen gjorde mig inte klokare, det är dags att bestämma sig. Hänga på i toppen, eller känna flåset i nacken av botten.