Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Jag måste ha varit 14 år gammal när jag fick en stor röd finne på näsan. Tydligen syntes den så väl att man kunde se den genom gallret på min hockeyhjälm, för en pappa i laget började snart kalla mig Rudolf efter tomtens ren.
I dag är jag 47 år och händelsen ligger långt tillbaka i tiden. Ändå kom jag att tänka på den när min äldste son häromåret började få akne. Först log jag mest åt honom och tänkte att det händer alla. Men när finnarna plågade pojkens självkänsla så pass att han ibland dolde ansiktet insåg min fru allvaret och tog honom till en hudläkare. Efter några månaders behandling med mediciner var nästan all hans akne otroligt nog borta.