Björklöven behövde en perfekt match för att ens vara nära.
Och ni som inte såg matchen ska veta att hemmalaget var så långt ifrån en perfekt match man kunde komma.
Då är klasskillnaden mellan de här två lagen brutal.
När Rasmus Bergqvist pangade in 4–0 efter halva matchen skanderade Skellefteåklacken ”allsvenskan, här kommer Löven”
Hemmaklackens budskap vid samma tidpunkt var: ”Visa hjärta”.
I övrigt var det knäpptyst, närmast chocktillstånd, i den arena som en timme tidigare hade kokat av förväntningar.
När 0–5 kom med fem minuter kvar av mittperioden reste sig några och lämnade.
Skellefteå hade allt – Björklöven hade ingenting. Allra minst en ryggrad.
1–8 är hemska siffror.
Jag gick en sväng i arenagångarna mellan andra och tredje perioden och det var en kuslig stämning. Tyst och tomma blickar som tittade ner i golvet.
Googlar ni antiklimax kommer garanterat Visionite Arena den 24 oktober 2026 att komma upp.
Ni som vill ha en djupare bakgrund till rivaliteten mellan de två klubbarna från Västerbotten hittar den här.
På ett sportsligt och organisatoriskt plan har det i modern tid varit en monumental skillnad mellan klubbarna.
Sedan lagen möttes i kvalserien 2007 har Skellefteå inte bara kört förbi ärkerivalen, de har hållit till i en helt annan hockeygalax.
Tio SM-finaler.
Fyra SM-guld.
Skellefteå 2026 är perfektion.
Björklöven 2026 är en trevande nykomling som på några månader har försökt bygga ett lag redo för SHL. Ett lag som dessutom har saknat den tilltänkta hjärnan och hjärtat: skadade lagkaptenen Lucas Wallmark.
Går inte att få en sämre start
Arenan på Teg var, bortsett från en liten tårtbit, ett gröngult hav.
Nidramsorna började direkt när Skellefteå klev ut på isen för den obligatoriska uppvärmningen 40 minuter före nedsläpp.
Skellefteå behövde 92 sekunder på sig för att krascha festen.
Det går att få en dålig start och det går att få riktigt usla starter.
Björklöven valde det sistnämnda.
Arvid Lundberg fick fritt fram direkt efter en tekning redan efter 25 sekunder. Rickard Hugg fick göra 0–2 i boxplay 67 sekunder senare.
Det är klart att Oscar Tellström och Robin Kovacs kunde ha gjort det bättre – men en skarp målvakt hade räddat båda målen.
Lassi Lehtinen var inte den målvakt Löven hade behövt för att störa Skellefteå.
Styrde och ställde precis som han ville
Nu var finländaren långt ifrån Lövens enda problem. Det var ett lag som inte satt ihop någonstans i det defensiva spelet.
Björklöven hade behövt en perfekt match på alla positioner – det var de inte ens nära.
Det går att flåshurtigt dividera om att det var nästan 59 minuter kvar efter 0–2-målet, men mot ett påkopplat Skellefteå är det bara teori.
I praktiken var matchen körd där och då för hemmalaget. Det går inte att släppa in två så enkla mål, för då är alla misstag man har råd att göra mot Skellefteå redan förbrukade.
Sedan går det givetvis att visa någon form av stridsmoral – men Löven saknade det mesta den här historiska dagen som så många hade sett fram mot.
Skellefteå hade roligt.
Pontus Johansson dansade fram på isen.
Pär Lindholm styrde och ställde precis som han ville.
Det var för övrigt Lindholm som helt på egen hand gjorde 3–0 med dryga minuten kvar av första perioden.
Om någon med hemmasympatier fortfarande hade hoppet uppe försvann det där.
En sak som sticker ut med Skellefteå
Skellefteås spelidé är egentligen inget hokus pokus, men den kräver givetvis kvalitativa träningar, många repetitioner och skickliga spelare.
De regerande mästarna driver upp tempot så nära max det går att komma och klarar samtidigt av att hantera pucken.
Om jag bara får lyfta fram en sak med Skellefteå är det passningskvaliteten. Både hårdheten och precisionen är så otroligt imponerande.
Motståndarna klarar ofta av att åka i samma tempo, men inte puckhanteringen.
Slaget om Västerbotten blev aldrig något slag.
Det blev en uppvisning av Skellefteå – och en svidande läxa för Löven.
Hur landar nykomlingen efter den här 1–8-smällen?
Nästa prov kommer redan om en vecka då lagen möts igen.
Vet ni, jag tror inte alls att Björklöven längtar dit.