Han har arbetat med mordutredningar, skolskjutningen i Örebro och deltagit i identifieringen av dödsoffer efter tsunamin. Nu berättar polisen Lars Bröms om sina nära 40 år i yrket och några av Sveriges mest omtalade brottsfall.
Det är många som har ställt frågan till Lars Bröms: Ska du inte skriva en bok, du som har upplevt så mycket?
– Kim Malmgren, som driver podden ”Krimrummet”, sa en gång att jag var polismotsvarigheten till Forrest Gump – en person som alltid dyker upp där det händer stora grejer, säger Lars Bröms.
Nu har det till slut blivit en bok: ”I huvudet på en mordutredare – från skotten vid Stureplan till attentatet på Campus Risbergska”.
Lars Bröms har arbetat som polis i snart 40 år. Han har utrett mord, hanterat trafikolyckor, arbetat under Göteborgskravallerna och i Thailand efter tsunamikatastrofen. Han var ansvarig chef efter skjutningen vid Risbergska.
Lars Bröms
Gör: Polis, utredningsledare på grova brott.
Ålder: 59 år.
Bor: Utanför Stockholm.
Från: Leksand.
Familj: Gift, tre barn, två barnbarn
Aktuell: Med boken ”I huvudet på en mordutredare – från skotten vid Stureplan till attentatet på Campus Risbergska” som han har skrivit tillsammans med Aja Lind.
När han som nyutexaminerad polis tog ett extra kvällspass för att dryga ut kassan hamnade han mitt i det som blivit känt som Stureplansmorden och ställdes öga mot öga med den senare livstidsdömda mördaren Tommy Zethraeus.
– Jag vet faktiskt inte varför jag haft turen – eller oturen – att landa rakt in i de här sakerna. Förhoppningsvis har jag väl fått en del för att jag har varit en duktig polis.
Under åren har Lars Bröms sett hur brottsligheten förändrats – och hur en skjutning har gått från att vara förstasidesstoff till att knappt bli en artikel, innan den försvinner i eftermiddagsflödet när någon influerare gjort bort sig.
– När jag blev polis hade jag aldrig trott att jag en dag skulle få hantera en 12-åring som precis har skjutit ihjäl en annan person. Men det har jag stått inför vid ett flertal tillfällen och det gör mig ganska orolig.
Har samhället eller du själv förändrats mest?
– Det är svårt att svara på. Jag kanske har blivit lite snabbare på att dra slutsatser. Om du frågar min fru tycker hon nog att jag har blivit lite mer cynisk.
Lars Bröms växte upp i Leksand. Hans pappa var också polis och den unge Lars sög i sig historierna som han kom hem med. På samma sätt har han själv delat med sig till sin familj.
– Jag har varit väldigt öppen, och det har hjälpt mig när jag varit med om tragiska händelser, givetvis anonymiserat. Man får tänka sig för med hur man lägger upp det, förklara att i dag är pappa inte supertaggad eftersom jag har varit på en olycka där en människa dog. Men det har varit skönt att få dela. Jag vet att det finns många bland mina kollegor som inte har gjort det, och som i stället fått problem med sprit och sådant.
I dag arbetar Lars ena son som polis, dottern som operatör vid polisen och yngsta sonen som psykolog. Själv arbetar han för tillfället med en större utredning av ärenden som gäller våld i nära relationer.
Vad är det som lockar dig och nu dina barn till polisyrket?
– Jag tror att i grund och botten handlar det om att få göra en insats för en annan människa. Jag skulle vilja säga att det är drivkraften hos de flesta poliser, i alla fall de som blir bra poliser. Det kan handla om att gripa en misstänkt mördare och att ge anhöriga ett svar eller brottsoffrets familj en möjlighet till avslut.
Polis är ett yrke som allmänheten ofta har starka åsikter om. Bland annat i USA har det på senare tid vuxit fram strömningar som vill nedmontera polisen och ge den mindre resurser. Men Lars Bröms ser inget liknande i Sverige.
– I förtroendeundersökningar ligger polisen högt. På senare tid har det satsats mer resurser och det har anställts många poliser. Sedan har jag själv åsikter om var de poliserna ska placeras. Jag kan tycka att vi ska titta mer på kriminalpolisverksamheten och lyfta över fler dit.
När han i samband med boken ser tillbaka på karriären är det framför allt arbetet efter tsunamin som har etsat sig fast. Lars åkte till Thailand för att samordna identifieringen av de svenska dödsoffren.
– Det har jag tagit med mig under hela min karriär. När jag var klar med det kände jag att fan, Lasse, nu har du nog grejat det vidrigaste som du kan bli utsatt för som polis.
När du tar av dig polisuniformen, är det någon skillnad på den Lars och den som är i tjänst?
– Jag brukar säga att jag inte jobbar som polis, jag är polis. Jag tror inte att det är någon större skillnad på Lars i uniform och utan. Å andra sidan, när jag sätter på mig uniformen får jag en helt annan trygghet. Den blir som en skyddsväst.
När du är helt ledig, vad gör du då?
– Då har jag en favoritsysselsättning och det är att umgås med mina barnbarn, två tjejer på fem och tre år. Det är helt fantastiskt. Då fyller man på batterierna.
Fem snabba frågor:
Vilken polisserie är bäst?
– ”Line of duty”, den är sjukt bra. Den är så verklighetstrogen och ja, den har allt.
Hur dricker du helst ditt kaffe?
– Svart och varmt. Jag är en stor kaffekonsument. Men jag har dragit ner på det. Man kan väl säga att jag dricker ungefär en liter kaffe innan lunch. Men tidigare kunde jag dra en liter efter lunch också.
Vad spelar du för musik när du kör hem för att koppla bort jobbet?
– Jag gillar sjuttio- och åttiotalsmusik. Det kan vara David Bowie, Meat Loaf, Supertramp.
Om du var tvungen att byta yrke, vad skulle du välja?
– Hade jag inte blivit polis hade jag nog blivit officer. Det tänkte jag när jag var ung. Men i dag hade jag kanske blivit kock i stället. Jag älskar att laga mat och baka.
Om du fick en superkraft, vilken skulle du välja?
– Oj! Ja, då skulle jag vilja vara osynlig. Då skulle man kunna smyga in hos de misstänkta och se hur det verkligen ligger till.
Läs fler DN möter och DN gratulerar!