Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | RYMDKAPPLÖPNING
I artikeln Who Owns the Moon?, publicerad av The New York Times den 4 oktober, beskrivs hur en ny global kapplöpning om månen håller på att ta form. Trots att FN-fördraget The Outer Space Treaty från 1967 slog fast att ingen nation kan göra anspråk på himlakroppar ser vi nu hur stater och privata aktörer positionerar sig för framtida baser och strategiska resurser.
Månen har gått från att vara ett vetenskapligt projekt till att bli en geopolitisk och ekonomisk arena. Där de som är först på plats kan komma att sätta spelreglerna för framtiden.
Som astronaut har jag haft förmånen att se jorden utifrån. Från rymden syns inga nationsgränser, men väl tillbaka på jorden blir det tydligt att teknologiska språng förändrar maktbalanser. Därför handlar den nya rymdkapplöpningen om betydligt mer än att landa människor på månen. Den handlar om vem som utvecklar tekniken, bygger infrastrukturen och får inflytande över framtidens verksamhet i rymden.
Det väcker en högst relevant fråga: Om framtidens teknologier och marknader formas på och kring månen, vilken roll ska Sverige och Europa spela?
När jag flög till den internationella rymdstationen var rymden i första hand en arena för forskning, upptäckter och internationellt samarbete. Det är fortfarande en viktig del av berättelsen. Men i dag ser vi också hur rymden snabbt blir en arena för konkurrenskraft, säkerhet, energi, kommunikation och tillgång till framtida resurser. Samtidigt investerar USA och Kina massivt för att säkra sin närvaro bortom jorden. Europa riskerar däremot att inta en mer passiv roll.
Om vi inte deltar i utvecklingen kommer andra att forma den åt oss.
Sverige har gång på gång visat att ett litet land kan göra stora avtryck genom kunskap och innovation. Vi behöver inte konkurrera med stormakterna i storlek. Däremot behöver vi vara tillräckligt ambitiösa för att bidra där vi har våra styrkor: forskning, avancerad teknologi och inte minst genom utbildning av nästa generations ingenjörer och forskare.
Vid KTH har vi sedan rymdepokens början utbildat många av de personer som i dag arbetar inom svensk och europeisk rymdindustri. Genom satsningar på avancerade material, kommunikationssystem, AI, cybersäkerhet och hållbar energiteknik kan svensk forskning och svenska aktörer bidra till de lösningar som kommer att krävas för framtidens verksamhet på månen och längre ut i solsystemet.
En liten tankeställare: USA lägger omkring 0,32 procent av sin federala budget på civil rymdfart genom NASA. I Sverige uppgår motsvarande satsning till omkring 0,12 procent av statsbudgeten, inklusive medel som går via EU.
Precis som tidigare teknologiska skiften kommer de beslut som fattas under de närmaste åren att få konsekvenser långt bortom rymdsektorn. Sverige och Europa behöver höja ambitionen inom rymdområdet. Annars riskerar vi att vakna upp om tjugo år och inse att den mest betydelsefulla tekniska och ekonomiska utvecklingen sedan internet skedde utan oss.
Christer Fuglesang
professor, KTH Rymdcenter
astronaut