För mig var det smaken av semester, spänning och äventyr.
Jag växte upp i Åstorp och utflykterna till Helsingör var något alldeles särskilt. Det behövdes inga långa resor eller exotiska resmål. Det räckte med att ta sig till Helsingborg, kliva ombord på färjan och korsa Öresund.
På andra sidan väntade Danmark. Och framför allt väntade två röda och (när jag blev lite äldre) en grön.
Ibland åt vi på båten. Andra gånger gick vi med bestämda steg till korvmojen på torget vid Havnepladsen. Två röda pölser med tillbehör. Öl för de vuxna, en Faxe Kondi med smak av citron och lime för mig.
Sedan fortsatte vi till Brostræde Is. Där väntade nästa höjdpunkt: en glass med gräddbullen nedtryckt i glassen och jordgubbssylt ovanpå.
För mig var det definitionen av semester. Och hygge, långt innan det blev ett internationellt modeord.
När vi på HD bestämde oss för att försöka utse Helsingborgs signaturrätt hade jag därför en personlig favorit. Men vad tyckte egentligen helsingborgarna själva?
Det visade sig finnas gott om uppfattningar.
587 nomineringar kom in från våra läsare. Förslagen spände från Wallenbergare och stekt sill till äggakaka, kebab och den lokala klassikern Porting – korv med mos.
Fem rätter gick vidare till final och 2 010 läsare har därefter sagt sitt.
Nu har vi ett resultat. På fredagskvällen avslöjades vinnaren på Centralen Lounge på Helsingborg C, några meter från Danmarksfärjorna. Vår nöjesreportrar Andreas Sundström och Stefan Lindqvist samt webbredaktör Evelina Pålsson, arkitekterna bakom jakten, lotsade ett hundratal gäster och läsare genom kvällen där alla så klart fick smaka på signaturrätten: två röda och en grön.
Två korvar och en öl. Knappast något som får en stjärnkock att plocka fram pincetten. Men varför krångla till det? Vi sökte inte Helsingborgs mest avancerade maträtt, utan den som bäst berättar något om vår stad. Och då är det svårt att tänka sig en mer träffande vinnare.
För det handlar inte bara om vad vi äter. Det handlar om vilka vi är, varifrån vi kommer och vad vi har gemensamt.
Helsingborg har alltid haft en alldeles särskild relation till Danmark. Sundet är en gräns mellan två länder, men samtidigt något som förenar. Färjorna, Helsingör, turandet och alla små utflykter till andra sidan har format generationer av helsingborgare.
Två röda och en grön är en del av den berättelsen.
Och det fina med mat är att den väcker minnen. För mig handlar det om barndomens utflykter. För andra kanske det är en tur med arbetskamraterna, en kväll på båten eller ett besök i Helsingör med familjen.
Samma enkla korvar kan bära på helt olika berättelser.
Men ska verkligen en lokaltidning ägna sig åt att utse en maträtt?
Ja, självklart, tycker jag.
Vårt viktigaste uppdrag är att berätta vad som händer i Helsingborg och nordvästra Skåne. Vi ska granska makten och avslöja missförhållanden.
Men en vass lokaltidning måste också vara något mer.
Vi ska berätta om livet på den plats där våra läsare bor. Om människorna, traditionerna, historien och allt det som gör en stad till just den stad den är.
Det behöver inte alltid handla om stora och allvarliga frågor för att vara angeläget.
Tvärtom tror jag att den här sortens journalistik har en viktig funktion. Den påminner oss om vad vi delar, i en tid när så mycket av samhällsdebatten handlar om det som skiljer oss åt.
Och det är just därför jag tycker att det är så viktigt att vi gjort detta tillsammans med er läsare.
Vi har inte suttit på redaktionen och bestämt vilken maträtt som ska representera Helsingborg. Vi har ställt frågan, letat efter berättelserna, tagit hjälp av kunniga människor och låtit läsarna nominera och rösta.
Det är ett sätt för en lokaltidning att bidra till samtalet om staden. Att inte bara berätta om Helsingborg, utan också låta helsingborgarna berätta om sig själva.
Naturligtvis finns det många andra smaker som är Helsingborg. Det visar inte minst alla förslag vi fått in. En stad med så många människor, erfarenheter och traditioner låter sig inte sammanfattas i en enda maträtt.
Men det behöver den heller inte göra.
För mig har jakten på Helsingborgs signaturrätt visat hur mycket historia, gemenskap och identitet det kan finnas i något så vardagligt som mat.
Själv kommer jag nog alltid att förknippa två röda och en grön med de där utflykterna till Helsingör. Med färjan, korvmojen på torget och glassen på Brostræde.
Med känslan av att vara på väg ut på äventyr.
Tänk att två korvar och en öl kan rymma så mycket.